simma.nu

2021-02-01 Sista avsnittet av "Lopp jag minns" nr 19 Camilla Johansson Sponseller och Marcus Wernström nr 20
Avslutningsskribenter i vår succéfyllda serie, "Lopp jag minns" är landets bästa Masterssimmare 2019 , klubbchefen i Umeå Simsällskap Camilla Johansson Sponseller och Motalatränaren Marcus Wernström - bägge två medlemmar i Simpoddens Simpanel fö.
så här skriver de bägge:

Nr 19 Camilla Johansson Sponseller

1) Min första favorit är när Patrik Isaksson vann 100 m bröstsim på VM i Göteborg. Han låg på bana 1, och hade knappt kvalat in till finalen. Men han ledde från första armtag till sista och blev dessutom första svensk att komma under minuten på 100 bröstsim (59.99). VM i Göteborg var en fantastisk simmarfest och nog bland de roligaste jag har varit med om i simmarväg. Stämningen var otrolig och man kunde riktig känna hur publiken lyfte Patrik hela vägen i mål och fram till guldet. Själv simmade jag 200 ryggsim och vann B-finalen, endast ett par hundradelar från mitt nysatta svenska rekord från ett par veckor innan. Tänk om vi kunde få en sådan här simmarfest till Sverige igen!

Se loppet på Öppet Arkiv SvT - klick (ca 6 minuter in i sändningen)

2) Lars Frölanders guldlopp från Sydney OS år 2000 var ett sådant lopp som etsar in sig i själen. Jag hade fått det stora förtroendet att själv delta på detta mästerskap och kunde således se loppet på plats i Sydney Aquatic Arena tillsammans med den svenska delegationen. Och vilken fantastisk upplevelse det var! Jag minns att jag pratade med Lasse innan loppet och frågade hur han kände och svaret som jag fick var att han kände sig ganska bra. Och då blev jag riktigt orolig för Lasse brukade alltid säga att han hade ont någonstans, inte var i form etc och ju mer ”gnäll” desto bättre lopp brukade det bli. Så det var ett oväntat svar. När det var dags för loppet var det olidligt spännande. Australien hade redan räknat hem guldet. Frågan vara bara vilken av de två australiensarna som skulle vinna, Mikael Klim eller Geoff Huigeill. Båda var favoriter, men Mikael Klim, som hade världsrekordet var väl simmaren att slå. Lasse hade en bra start och en fin första femtia och vände som trea. På läktaren började vi vädra medalj. Sen började han knapra in på de två australiensarna och vid 75 m var han förbi! Vi stod bara och vrålade! Och så kom målgången och Lasse hade satt händerna först i kaklet! I 1 sekund var det helt knäpptyst i arenan av chocken. Man kunde till och med höra vattnet skvalpa i bassängen. Sen lyfte taket! Otroligt, otroligt lopp!
Du kan se loppet på SvT Play - klick

3) Damernas 4x100 medley lagkapp på SM i kortbana i Linköping 1993. Detta är utan tvekan mitt favoritminne och bästa idrottsupplevelse i hela min karriär. Året är som sagt 1993 och som lite bakgrund så simmade jag för Växjö simsällskap. Min tränare Sven-Rune ”Senne” Malmberg hade lyckats få fram ett otroligt duktigt gäng simmare som rensade rent på SM och var med i olika landslaget. Vi var kända för att vara otroligt starka i lagkapper och vårt motto var att slog man inte pers i laget hade man inte ansträngt sig tillräckligt...

Sommaren 1993 vann vi 4x100 medley i långbane-SM i Landskrona. Men vi delade guldet med Södertörn. Så när det var dags för SM i kortbana samma år så var vi oerhört sugna på att få stå överst på pallen ensamma. Senne började prata om att det fanns en liten, liten chans att slå svenskt rekord, men då var alla tvungna att överträffa oss själva. Svaga sträckan var fjärilet där vi slängde i det oprövade kortet Viktoria Gadd och höll tummarna. Mästerskapet gick väldigt bra för Växjö och det var speciellt vår bröstsimmare Hanna Jaltner som utmärkte sig genom att vinna alla bröstsimssträckor. Själv vann jag 200 ryggsim och tog medalj på både 50 och 100 rygg. Så när det var dags att simma medley lagkappen (sista grenen på mästerskapet) så visste jag och Hanna att vi var tvungna att ge vår fjärilssimmare en stor ledning för att vi skulle ha en chans.

Starten gick och efter mitt ryggsim så ledde vi. Hanna gjorde ett fenomenalt lopp och efter två sträckor så kunde Viktoria hoppa i med stor ledning. Här väntade vi på att de andra lagen, speciellt Södertörn, skulle börja ta i fatt. Men till vår stora förvåning så gjorde de inte det! Vid 50 meter slog Viktoria sitt 50 m pers med 1.5 sekunder och vi var helt säkra på att hon skulle stendö på vägen hem. Men Viktoria gjorde en heroisk insatts och höll hela vägen in i mål (och slog pers med över 4 sekunder kan jag tillägga). Nu var det dags för Malin Ulveklint att hoppa i på frisimmet och hon körde så att det rök! Med en ledning på över 15 meter tog hon sig i mål. Och det svenska rekordet blev förpassat till historien. Inte nog med det, vi slog även nationsrekord. Vi simmade alltså snabbare än vad landslaget hade gjort. Och det året var vi 1:a i världsrankingen bland klubblaget på 4x100 medley! Efter loppet var det tårar, glädje och bara ren lycka. På ett dammigt VHS band finns loppet inspelat som sändes i sportspegeln. Men tyvärr är det inte konverterat till medier som man kan spela idag. Och det är synd, för att det är svårt att fånga loppet med bara ord. Man ser inte glädjefnatten hos alla våra föräldrar och tränare, eller hör Malins skrik när hon går i mål och inser att det blev svenskt rekord. Men i minnet är jag där och får än i dag rysningar när jag tänker på det. För mig är detta simning när det är som bäst. Oförglömligt.
och så...... (missa inte länken nedan Reds. kommentar)
Jag har även inkluderat en ”runner up” i min lista. Det är Eric ”the Eel” från Sydney OS. För att sport kan vara så härligt och transformerande! Detta loppet kan du se här - klick

Nr 20 Marcus Wernström
3. OS 2004 i Aten och Sydafrikas totala knock out på övriga världen när de ledde 4x100fr från start till mål efter en galen förstasträcka av Roland Schoemann (48.17) som han vann med en kroppslängd. Ett försprång de övriga tre Ferns, Townsend och Neethling höll hela vägen in i mål. Det var aldrig något snack, Sydafrikanerna simmade in på nytt världsrekord 3.13.17. Jag tyckte det var häftigt att det inte gjordes av stormakterna USA eller Australien och sättet det gjordes på.

2. SM 1988 Rosenlundsbadet, då utomhus i Jönköping. Mitt första SM. Jag var 11år och var på plats för att se brorsan simma sistasträckan för Motala SS i lagkappen över 4x200fr. Johan som han heter var ett oprövat kort, inte fyllda 16 och inte ens JSM-kvalad. Brorsan växlade i ledning före alla "köpelag" efter en världstid av Anders Holmertz på förstasträckan. Micke Holmertz och Henrik Leek höll sedan undan på mittensträckorna. Johan fick se sig passerad av MKK och Uppsala men höll undan för övriga och bärgade ett SM-brons till Motala. Jag har nog aldrig varit så nervös. Men jag minns än idag gåshuden jag fick när han klarade medaljen.

1. Bragden 94. Nej jag syftar inte på fotbollsbronset, utan guldet i Rom på 4x200fr med Anders Holmertz på slutsträckan. Han var så värd det, att få sätta handen först i kaklet på ett VM. Jag hade förmånen att få träna med gänget varje sommar då alla mästerskapsförberedelser i början av 90-talet gjordes i Motala under ledning av Sven Arne Selling. Jag minns också att jag snodde en löpsedel på en mack dagen efter med en bild på Anders och rubriken "ÄNTLIGEN".
Alla "Lopp jag minns" hittar du här - klick

2021-01-29 "Lopp jag minns" nr 16 och nr 17

Annika Goos - simmade som elitaktiv i Polisen och var med simmade hem Sm-guld i lagkapper och som Masterssimmerska har hon haft svenska rekord i sin åldersklass. På senare engagerad som simfunktionär. Hon har rannsakat sitt simminne och kommit fram till följande:

Mina tre lopp är följande:

Nr 1 Frölander 100 fjäril i Sydney 2000. Den tystnaden som uppstod i hallen efter att Lasse vunnit gick att ta på, det var mäktigt.

Nr 2 Gabriella Fagundez 1500 fritt ute-SM i Halmstad 2007, hon satte svenskt rekord, det var så vackert att se på och hon gjorde ett magnifikt lopp.

Nr 3 1974, Diana Olsson blev först i Sverige att simma 100 fritt under minuten, en riktig milstolpe. Sen på 4x100 fritt så simmade hon sista sträckan på 58,9 och vi vann. Det var helt jämnt efter tre sträckor (undertecknad simmade sträcka 2), Diana mot Ann Mårdbrink i GKKN, Ann bara skakade på huvudet, hon visste att de skulle bli tvåa....

Frank Pedersen var under många år förbundskapten i norsk simning, sedan har under många år varit kommentator på norska Eurosport och klubbchef i Lambertseter. Nyligen tillträdde han en tjänst som sportchef i Tønsberg Svømmeklubb.

Mine største svømmeopplevelser er følgende;

Nr.1 Alexander Dale Oen sitt gull på 100m. bryst VM 2011 Shanghai. Du kan se loppet här - klick

Nr.2 Kampen mellom Kiren Perkins (AUS) og Jørg Hofmann (DDR)om gullet 1500 fri VM Perth 1991.

Nr.3 Sverige tar guld VM Roma 1994 4x200 free, Herrer. Du kan se loppet här - klick

2021-01-28 "Lopp jag minns"- nr 15 - Torsten Buhre
Torsten Buhre - fd simmare (SM-silver 1976), simtränare och numera Lektor i idrotts- vetenskap med inriktning idrottsfysiologi, pedagogik och coachning. Uppvuxen i den välkända simfamiljen Buhre i Malmö - fick simningen med modersmjölken. Han skriver så här om sina tre mest minnesvärda lopp genom tiderna:

1.400m medley herrar - Munchen 1972

Min klubbkompis Gunnar Larsson vann sitt första OS-guld 1972 på 400 medley med minsta möjliga marginal, 2 tusendelar. Det är minnesvärd på många sätt, dels för att min far som var på plats tydligen blev hysterisk på läktaren och förlorade all sin journalistiska objektivitet och utropade (sanningshalten i detta kan betvivlas): "Han vann, han vann, min pojke han vann". Vilket kanske delvis stämde, eftersom pappa hade lurat över Gunnar från SK Ran till Malmö Simsällskap med en glass i 10 års ålder (detta är också tveksamt, men gör en bra historia).

Dels är det minnesvärt eftersom Gunnar aldrig ledde loppet förrän vid målgången, efter första 100 meter fjäril var han sjua, , efter ryggsimmet vid 200 meter v ar han 6:a och då ledde Gary Hall som var världsrekordhållare med över 8 sekunder, (tror jag). Bröstsimmet och frisimmet var Gunnars starka sidor det visste amerikanarna. Kanske var det därför Gary Hall hade öppnat som en galning. Lite oklart men det hade förekommit vissa psykningar dagarna innan i träningsbassängen, tydligen. På bröstsimmet kroknar i alla fall Gary Hall rejält och Tim McKee (numera boende i Australien) tar över ledningen, avståndet mellan Gunnar och ledaren har nu minskat och är lite drygt två sekunder. 10 meter in i frisimmet har Gunnar simmat förbi både Hall och Hargitay och nu är det bara en kamp om det är tillräckligt lång sträcka kvar för att han ska hinna i kapp Tim McKee.

Jag är precis 15 år fyllda och sitter hemma i vardagsrummet och kollar loppet på TV med övriga familjen, från att ha varit uppgiven och förlorat hoppet efter 200 meter ökar hela tiden sannolikheten att det är möjligt att Gunnar kan vinna, för varje meter som simmas vrålar jag mer och mer, kom igen Gunnar, kom igen. Det blir mera och mera likt ett djuriskt vrål, och när Gunnar slår handen i kaklet så blinkar det en kort stund en lampa vid hans bannummer på resultattavlan. Jag vrålar ännu mer, kanske lika mycket som min far sedan jublade i Munchen: Han vann, han vann.

Dock förbytts denna glädje i en osäkerhet, när tavlan sedan visar att det är två 1, bana 4 och bana 7. Jag hävdar hela tiden att, fast med mindre och mindre övertygelse, att han har vunnit och att jag vet det. Resten av min familj har inte varit lika snabba i sin uppfattningsförmåga och är mera tveksamma. Vad som verkar vara en evighet, men i själva verket är cirka 6-7 minuter lever världen i ovisshet om vem som har vunnit. Gunnar och Tim sitter tillsammans på bassängkanten, utmattade och osäkra på vem som egentligen har vunnit. Målgången spelas upp om och om igen på TV, ingen kan med blotta ögat avgöra i slowmotion vem som har vunnit. När tusendelarna kommer upp och det visar sig att Gunnar var först i mål med 2/1000 sekund, har min första övertygelse bekräftats. 10 minuter senare står Gunnar, med en besviken Tim McKee och ungraren Andreas Hargitay och tar emot guldet.

Efterspelet till detta är att min far tror sig veta exakt förklaringen till att Gunnar vann, att han medvetet rullade sig över på vänster sida och ”förlängde” sträckningen av armen. Men om Gunnar. Var så medveten med en kropp fylld av mjölksyra tror jag knappast han minns själv. Men det är i alla fall en bra historia.

2. 100 meter frisim, Amerikanska Utomhusmästerskapen, 1976 i Philadelphia

Jonty Skinner, som jag har känt sedan 1976 och som jag har simmat tillsammans med. Men också varit tränare tillsammans med på klubbnivå och universitetssimning i 8 år. Vi har dessutom spelat fotboll tillsammans med i 4 år - satte detta året världsrekord på 100 frisim med över en halv sekund. Ett världsrekord som sedan stod sig i 5 år. Rowdy Gaines behövde två försök i en pool (Austin, Texas) med endast en medtävlare (William Paulus) för att slå. Detta världsrekordet stod sig sedan i ytterligare 4 år, innan Jonty´s världsrekord slogs på riktigt av Matt Biondi, 1985. Om man bortser från Rowdy´s mellanspel, så har inget världsrekord på 100 frisim herrar stått sig så länge, förutom det nuvarande som innehavs av Cesar Cielo och sattes med de numera förbjudna hajdräkterna 2009.

P.g.a. sitt sydafrikanske medborgarskap, kunde inte Jonty delta i OS i Montreal. Detta har vi haft många samtal om och om hur han sedan förberedde sig inför AAU Nationals. Det var klart ganska tidigt på våren. När han förstod det började han fundera hur snabbt man behövde simma för att slå både det gällande världsrekordet på 50,59 (Jim Montgomery) och vad det nya världsrekordet skulle bli efter OS.

Montgomery skulle sannolikt vinna OS, och hade varit outstanding på distansen sedan VM 1973 och var världsrekordhållare sedan 1975. Jonty spekulerade och trodde att kanske runt 50 sekunder blankt skulle de kunna simma i Montreal. För att vara på säkra sidan satte han sitt mål till 49,5. Detta målet delade han sedan upp i mellantiderna 23,8 och 25,7 och började träna visuellt med klockan i handen och slutna ögon. Så från maj till augusti gjorde han detta en gång om dagen. Klockan var till för att se om hans visualisering stämde tidsmässigt. Ju mer och mer han tränade ju mera precis blev hans tidsuppfattning, sista veckorna innan loppet satt mellantiderna perfekt utifrån hur han såg sig själv simma loppet. Han hade också bestämt sig för att accelerera (dvs öka frekvensen) in i vändningen till 50 meter, från 40 meter efter starten, förbi denna punkten skulle det bara vara framåt med en perfekt målgång och en andra 50:a med fullt fokus på målkaklet.

Nu hör det till saken att Jim Montgomery blev första man i världen under 50 sekunder, 49,99 i Montreals superpool, tillräckligt djup och med bra skvalprännor som minimerade vågsvallet. Bassängen i Philadelphia var 91,5 cm djup vid start och vändning, lite djupare i mitten 152,5 cm. Vi som kan våra bassänger och hur konstruktionen påverkar skvalp och vågor när stora herrar simmar 100 frisim max, vet att konstruktionen inte är optimal.

Loppet har jag bara sett i efterhand via Youtube. Men det är riktigt roligt att lyssna på Mark Spitz som är expertkommentator, som nästan uteslutande pratar om John Naber. Först när det är 10 meter kvar och Jonty är 5 meter före John Naber konstaterar Spitz att : "John Naber is out of it". Den slutsatsen hade vem som helst dragit när Jonty kommer upp efter vändning vid 50 meter. När Jonty sätter handen i kaklet har övriga fältet 4 meter kvar till målgång. Det är ett av de mest överlägsna loppen på 100 meter frisim som jag någonsin har sett.

När jag senare samma höst träffade och blev kompis med Jonty, frågade jag honom om loppet så sa han ungefär så här: - "Du vet det enda jag egentligen kommer ihåg från själva loppet är startskottet och den där punkten som jag hade hittat på botten ungefär tio meter innan vändningen när jag skulle ta fart för andra delen av loppet. Jag var bara i min simning hela tiden, kroppen tog över, den var så välprogrammerad att allt medvetande var borta. Sedan minns jag bara mitt hopp upp ur vattnet när jag såg tiden på resultattavlan och att det stod WR, bredvid tiden. Du vet det riktigt roliga var att när jag sedan tittade på den faktiska tiden och min mellantid vid 50 meter, vilket var en lång stund senare, såg jag att tiden var 49,44 (23,86 och 25,58). Min visualisering hade gått ut på 23,8 och 25,7 så det var inga stora marginaler jag missade med i verkligheten, men det var verkligen ”mind over matter”."

3. 1500 frisim, OS i Seoul, 1988

Som alla de andra loppen har även detta en personlig historia. Vladimir Salnikov var först i världen under 15 minuter på 1500 meter frisim med tiden 14.58,27 på. OS i Moskva 1980. Hans karriär sträckte sig från VM i Berlin 1978, då han vann både 400 och 1500 meter frisim till OS i Seoul tio år senare, 1988 då han krönte sin karriär med OS guld på 1500 meter frisim. Han dominerade sträckorna 400, 800 och 1500 meter frisim, framförallt mellan 1978 och 1986, dock kom han endast fyra på VM 1986 i Madrid. Fram till dess hade han vunnit 61 raka 1500meters lopp. Då trodde de flesta att han snart skulle avsluta sin karriär, men den avslutades först 2 år senare och jag hade förmånen att vara på plats vid detta tillfället.

Jag har träffat och pratat med Vladimir tre gånger i mitt liv, hälsat och växlat ord med honom vid ett antal tillfälle, i USA på olika träningsläger, och faktiskt också druckit vodka med honom, Brian Goodell och Casey Converse, en sen kväll på ett träningsläger i Mission Viejo 1979. 1980 träffade jag honom återigen tillsammans med min far när de ryska landslaget var på träningsläger i Fort Lauderdale. Vi pratade både om träning, grenarnas utveckling och hur han upplevde USA. Nästa gång jag hade chans att samtala med honom var efter försöken vid på 1500 meter frisim Vid Europa Mästerskapen i Strassbourg, 1987. Jag hade fått i uppdrag att ta hand om Stefan Perssons återhämtning inför en eventuell final. I avsimningsbassängen låg Vladimir och Stefan och simmade av tillsammans, de hade simmat i samma heat. Jag stod vid sidan och rapporterade mellantider från de sista heatet för att hålla dem informerade om möjliga final plats. Stefan låg bra till men Vladimir lite sämre för att nå finalen. Jag frågade Vladimir om hans lopp, 15.28 om jag minns något så när, han flinade och sa att det är inte nu det gäller det är nästa år. Stefan gick till final och blev fyra, medan Vladimir missade finalen och fick fortsätta sin träning.

Vid OS i Seoul var jag en del av den svenska tränarstaben. Då det var dags. Förfinalen på 1500 frisim, smög jag upp ovanför deltagarläktaren och fann min barndomskompis Hans Österberg, som är en stor idrottsnörd. VI hade förmånen att sitta på trappstegen långt upp i Olympiastadion och beskåda loppet. Matt Zetlinski från USA var favorit, Salnikov hade kvalificerat sig som två till finalen efter Matt. Långt om länge var det ett ganska jämt lopp där även Uwe Dasssler och Stefan Pfeiffer hängde med, men när det var simmat 650 meter gick Vladimir upp i täten, 200 meter senare började han utöka sitt avstånd och drog ifrån. Från den stunden visste jublet i hallen inga gränser, de flesta av åskådarna kunde sin historia, i drygt 6 minuter stod hela publiken upp och hejade bara på en simmare, Vladimir Salnikov. Alla visste att detta var slutet på en magnifik karriär, jag får tårar i ögonen när jag återupplever detta ögonblick. Men det häftigaste var inte vad som hände efter målgången utan vad som hände i matsalen drygt en timme efter prisceremonin.

Vi hade kommit in ett par minuter tidigare än gruppen med ryska simmare. När Salnikov kommer in i matsalen (som lite mer än halvfull), ställer sig alla idrottare en efter en, säkert 3000 tusen stycken, och applåderar i tre, fyra minuter. En förlägen och glad Salnikov vinkar och ler. Vi var alltså en del av dem som fick vara med och uppleva den respekten inte bara för en idrottsprestation utan också för den personen som Vladimir Salnikov var och sannolikt fortfarande är. En helt vanlig människa som tog sig tid att prata med alla, alltid hade ett leende på läpparna, och visste vad han ville med sin idrottskarriär.

2021-01-27 Anna Karin Kammerling listar sina "Tre lopp att minnas"
Anna Karin Kammerling, svensk simlegend med massor av internationella medaljer, sju världsrekordlopp på fjärilsim och numera bl.a Radiosportens expertkommentator.
Anna-Karin skriver så här:
Inte det lättaste att plocka ut tre men de som kommer upp först i minnet är:
Finalen 100 fjäril, OS i Sydney 2000 när Frölander tar guld. Slår de två favoriterna från Australien och hela arenan kokar.
50 bröstsim vid VM Ryssland/Kazan 2015när Jennie Johansson vinner. Det var helt oväntat och det gör idrotten fantastisk att bli överraskad som åskådare.
100 fjäril final, kortbane-VM 1997 i Skandinavien när Misty Hyman och kickar under vattnet typ hela distansen. Det var före tiden då det fanns regler hur långt man fick kicka under vattnet och jag satt i publiken med pappa. Starkt minne av den tävlingen - som gjorde ett stort intryck hos mig. Fantastiskt evenemang och ett framgångsrikt mästerskap att uppleva från åskådarplats.

2021-01-26 "Loppen jag minns" 13 - Lasse Ekdal, Startpallen, Västerås
Lase Ekdahl har arbetat och verkat i Västerås under nästan oöverskådlig tid. Inte alltid med simning som huvudsyssla men de senaste åren har han varit engagerad med sitt multiträningsföretag - Startpallen - där tränar och instruerar folk som simmar i olika åldrar men också med träning utanför bassängerna ram. Masterssimmare och mycket annat. Här är hans bidrag till serien "Loppen jag minns" - (fler lopp hittar du här - klick - på vår samlingssida med lopp man minns!

Hello Bosse, inte en lätt uppgift att försöka rangordna Men tror att dessa tre kan ligga i topp, har alltid varit svag för lagkapper
1/ JSM Västerås 1977 - 4x100 fritt damer seger för VSS med då blott 12-åriga Agneta Eriksson,.Det var då man förstod att VSS hade något riktigt stort på ”G” .
2/ Inne SM i Linköping 1981 - Seger på 4x100 medley damer för Västerås över Polisen som hade haft abonnemang på den distansen. För övrigt ett fantastiskt SM för VSS med 10 guld av 30(?) möjliga
3/ OS i Sidney 2000 Australiensiska segern på 4x100 fritt herrar, vilken simning !!!!!!!
Som joker har jag ”Lejans” vinst på 100 fr på Inne SM i Järfälla (1983?), mest för att Pålle tydligt deklarerade innan start att ”nu startar SM” med Senans tänkta defilering på distansen, tji fick han!! Ja listan kan göras lång när man tänker tillbaka.....

2021-01-25 Loppen jag minns nr 12 - Owe Fröberg
Owe Fröberg måste betecknas som allätarna och mångkunnig när det kommer till idrott. Fast fotboll och en dragning åt AIK kanske väger tyngst i hans vågskål. Dock har han gjort simningen en eller flera stora tjänster. Han skrev den mäktiga 100-årsboken som SK Neptun gav ut 2006. Ett mästerverk i sin genrer . Bättre jubelbok för en idrottsförening finnes knappast i detta land. Här minns han lopp från simbassängen.

1. NÄR SARAH ”BESEGRADE” ”FRÖLLA” HEEELT SJUKT!
Sarah Sjöström 24.43, Lars Frölander 24.49
En av den svenska idrottshistoriens absolut främsta prestationer!
Resultaten på 50 meter fjärilsim vid SM i Borås: där Sarah vann, medan ”Frölla” slutade fyra - bland herrarna. I det loppet var de bästa tiderna: 24.21, 24.35, 24.37, 24.49, 24.53 och 24.80. Hennes tid är faktiskt bara mindre än en sekund långsammare än den tid (23.50) som Jeff Huegill noterade då han vann sträckan så sent som vid VM 2001! Förutom att Sarah ”besegrade” ”Lasse” Frölander så var hon bara 8/100 från silver i herrloppet.
Förutsättningarna var att Therese Alshammar innehade världsrekordet på 25.07. Bästa ”textiltid” var Jeanette Ottesens 25.24 medan Sarahs pers låg på 25.52. Hennes målsättning var att ta världsrekordet några 100-delar – ja, kanske en tiondel, under 25 sekunder. Men det blev så mycket mer än så eftersom hon krossade (tidernas understatement?) rekordet med otroliga 64/100 och perset med 1.09 . . . på 50 meter.

Swimvortex.com
SARAH SJOSTROM STORMS TO A BEAMONESQUE
24.43 WORLD RECORD IN 50 BUTTERFLY IN BORAS

Beamonesque . . . vilket härligt ord!
SwimVortex.com jämförde Sarahs rekordförbättring med ”Bob” Beamons monsterhopp i längdhopp vid OS i Mexico City 1968.

Långlivade världsrekord i längdhopp:
8.13 1935 ”Jesse” Owens förbättring med 15 cm - stod sig i 25 år.
8.90 1968 ”Bob” Beamon förbättring med 55 cm - stod sig i 23 år.
8.95 1991 ”Mike” Powell förbättring med 5 cm - har stått i 30 år.

Förutom några få och små rekordförbättringar, av Ralph Boston och Igor Ter-Ovanesyan, under 1960-talet, så har Owens, Beamon och Powell innehaft världsrekordet under de senaste 86(!) åren.

Se Sarahs lopp här - klick

2. DEN MAGISKA TRIUMFEN - HAN VOOOLTVÄNDER!
Trots att Sverige rekordsimmade (8:30.9) i försöken slutade de tvåa, sex sekunder bakom europarekordhållarna och storfavoriterna, Frankrike. Lagledaren Hasse Hellbrand föreslog att man skulle överlåta till Per-Ola, att förbereda finalkvartetten på 4x200 meter med pep-talk! Något om var okänt i Sverige men som Per-Ola hade tagit med sig hem från studierna i USA.

De fyra Per-Ola Lindberg (pers.rek. 2:05.7), Lars-Erik Bengtsson (2:08.6), Mats Svensson (2:06.0) och Hasse Rosendahl (2:08.3) vek inte från varandras sida under det sista dygnet före finalloppet. De byggde upp en självkänsla av att vara oslagbara. Trots att man snittat 2:09 vid SM och att det svenska rekordet löd på 2:05.7 (och Europarekordet inför säsongen låg på 2:04.0) så enades man om att inte tolerera en simning över 2:05. Detta trots att Lars-Erik simmat på över 2:10 i försöken, men ”Åke Johan” (Johansson) stod på sig: - Inga ändringar i laget.

Inför den slutliga träningen och insimningen hoppade de glatt tjoande i vattnet. De ville visa att de inte var det minsta tagna av stundens allvar. Samma sak när de väntade på inmarschen där Per-Ola gick fram och torkade bort svetten från pannan på en ständigt nervös fransman.

Mats öppning var enorm (1:00.6) och han landade på nytt svenskt rekord (2:04.4) – sedan fick man nästan slänga i en livboj till honom. Lars-Erik öppnade ännu snabbare och ledde med 1.5 meter före världsstjärnan Alain Gottvalles. Nu fick han äntligen utlopp för sin talang och visade dessutom upp en tidigare okänd fighterförmåga. Med tiden 2:04.6 krossade han sitt pers med hela fyra sekunder och därmed även ”skamgränsen” 2:05.

Hasse (2:04.6) tappade marginellt och sedan avslutade Per-Ola som gick ut bakom fransmannen och öppnade på 58.8(!). Avgörandet blev en TV-klassiker som repriserats gång på gång. Inför den sista vändningen reste han sig nästan ut vattnet, rusade mot kaklet och gjorde en perfekt voltvändning. Fransmannen doldes bakom den vattenkaskad som Per-Olas fötter sprutade i väg.

Birger Buhre: -Per-Olas sista längd, hans sista 15 meter, blev en uppvisning av en världsstjärna. De stod som en fontän bakom honom, han låg med halva kroppen ovanför vattnet, det var en mästare som i stridens hetaste stund, kunde kosta på sig en delikatess. Han avslutade på 2:04.8. Det resulterade i nytt europarekord med 7.5 sekunder, 8:18.4, en förbättring från försöken med 12,5 sekund!

Reglerna föreskrev handen-i-väggen, vilket försämrar ovanstående tider med nästan tre sekunder i snitt. Per-Ola hade på träning visat en voltvändning, där man i efterskott touchar väggen med fingrarna: - Den har börjat användas i USA, Mycket vägvinnande men jäkligt krävande. Om jag har ork vid sista vändningen skall jag slå på den, sa Per-Ola.

Buhre: - Detta kände jag till så när jag, i TV-sändningen, vrålade mitt klassiska: Han voooltvänder, så var det en segerfanfar. Rers.rek. förbättringar: Mats: - 1.6s, Lars-Erik: -4.0s, Hans: -3.7s och Per-Ola: -0.9s; totalt - 10.2s. Och alla under 2:05.

3. NÄR NEPTUN LADE SORDIN PÅ USA:s GULDFIRANDE.
Herrarnas OS-final, på 100 meter frisim i Rom 1960, utmynnade i en riktig palaver. I ledande roller fanns Neptunduon Nils-Erik Paulson (måldomare) och Henry Runströmer (måldomarchef). De var alltså i alla högsta grad inblandade. De som såg målgången från höger hade en åsikt, medan de till vänster tyckte tvärtom. Eftersom domarsiffrorna var 3-3 så låg avgörandet i Henrys händer. Beslutet gick emot amerikanen Lance Larson men till fördel för australiensaren John Dewitt - silvermedaljören från Melbourne.

Genom Per-Ola Lindberg var Neptun även inblandad i det rent sportsliga. Sjätte semifinaltid och svenskt rekord (56.4) ingav vissa, överdrivna, förhoppningar. Han satte dock allt på ett kort och vände som tvåa på 25.5 men till slut passerade hela fältet.

Medan man med spänning avvaktade beslutet bröt dock glädjejublet ut i amerikanska kretsar och Larson spelade upp hela serien av segersötmans glädjeyttringar. Så kom domslutet. Varför hade då Larson räknat med seger? Jo tidtagarchefen, en amerikan, hade helt emot reglerna varskott om att han hade bästa tiden. De tre klockorna på Larson hade nämligen visat på bättre tid än de på Dewitt. Men det hjälpte inte.

Då Dewitt utropades som segrare istället för Larson, som hela tiden varit i ledningen, utbrast en ilsken och grånad Chicagoreporter på Stadio del Nuoto: - Damned robbers. Man kan tänka sig att det ungefär lät som Ernst-Hugo Järegårds: - Danskjääävlar, 34 år senare. Eller kanske ett av de, i tiden nära, trumpska valresultatsutbrotten. Det betecknar i stort sett den fräna amerikanska åsikten om den omskrivna fotofinishen där nere i det våta.

USA-ledningen lade omedelbart in en kraftfull protest mot beslutet. Då denna avslogs skrev man omgående en ny protest men tävlingsledaren Bertil Sällfors stod upp, och gick i god, för sina funktionärer. De gav sig inte och skaffade, per jetplan från New York, in en filmremsa från TV-kameran vilken man anser bevisa att Larson skulle ha haft guldpengen.

När den historiska vattendusten utkämpades råkade Henry Eidmark (All Sport) sitta precis bakom TV-gubbarna: - Jag bestrider att denna TV-film kan accepteras som bevis eftersom kameran inte befann sig i linje med bassängkanten utan cirka två meter framför målet. Speciellt som det yviga vattenplasket framför kakelväggen effektivt kamouflerade de stridande.

Men amerikanerna gav sig inte en millimeter. De hävdade att de officiella tidtagarna på Larson hade bättre tid än de av sina kollegor som knäppte Dewitts målgång - men det håller inte:
- Det är nämligen inte tidtagarna som avgör placeringarna i ett lopp utan måldomarna, klargjorde Sällfors. Båda fick tiden 55.2.

Eftermälet till beslutet, och ett bevis på amerikansk långsinthet (USA first!), visade sig vid förbundets nästa kongress. Då USA, som repressalie och med asiatisk hjälp, avsatte Sällfors som förbundets sekreterare och ersatte honom med en japan: - Desto mer oväntat för amerikanerna så kom jag igen som vicepresident och det kan ju smälla lika högt, sa Sällfors.

BUBBLARE: Givetvis vill man ha med Gunnar Larssons lopp i München på ett hörn. Speciellt hans uppladdning vid det sista träningspasset. Han såg då att amerikanerna satt på läktaren. Därför gjorde han ett pass out-of-this-world. När han avslutade och gled fram till bassängkanten hävde han sig direkt upp på pool-side och gick ”oberörd” ut ur hallen. Där, bakom hörnet, rasade han ihop. Kanske grundades 1000-delen där?

Kuriosa om Gunnars lopp:
Gunnar avverkade loppet på 271 981/tusendels sekunder och att han var i ledning endast under de två sista av dessa!

2021-01-24 Lopp jag minns - Malin Fransson
Malin Fransson skriver simning och annan sport på dagens Nyheter. Uppskattad journalist och äkta intresserad av simning noterar hon sina tre favoritlopp ur minnet så här:

1. Jennie Johansson VM-guld på 50 meter bröst 2015 i Kazan Det var VM:s sista dag. Sjöström hade redan simmat hem 2 guld och 1 silver så det var redan klart att det skulle bli ett lyckat svensk mästerskap. Men det som hände den sista dagen var likväl det som gjorde starkast intryck. När finalen på 50 meter bröstsim är avgjord blinkade den röda lampan vid Jennies bana. På pressläktaren tittade vi på varandra. Stämde resultatlistan? För överst stod Jennie Johanssons namn. Och visst stämde det. På läktaren satt Jennies föräldrar och när de visades på jumbotronen var det så mycket lycka i den där simarena. Jennie grät, föräldrarna grät, Michelle grät och allt vara bara ett underbart kaos. En timme senare simmade de svenska damerna hem ett VM-silver i medleylagkappen. Hur Jennie kunde ta sig samman och göra ett kanonlopp även i lagkappen kommer jag aldrig förstå. Men jag är så otroligt tacksam att jag fick uppleva det på plats.

2. Sarah Sjöströms OS-guld på 100 meter fjäril i Rio 2016 Jag skulle kunna räkna upp tio -ja, kanske till och med det dubbla - minnesvärda lopp som Sarah har bjudit på. Men ett OS-guld är något alldeles extra. Den pressen hon hade på sig var nästan omänsklig, och sättet hon hanterade det på visar vilken stor idrottare hon är. När finalen skulle avgöras valde jag att lämna pressläktaren och sätta mig för mig själv på en tom plats på den vanliga läktaren. Jag ville inte bli störd, jag ville inte prata med någon. Allt jag ville var att vara i nuet för att vara säker på att jag i all evighet skulle minnas varje sekund av den här finalen.

3. Therese Alshammar, VM-guld på 50 meter frisim i Shanghai 2011 Fram till den sista VM-dagen hade det varit ett mästerskap som med svenska ögon varit stolpe ut. Sjöström samlade på fjärde platser, och Alshammar som var stor guldfavorit på 50 meter fjärilsim missade guldet. Visserligen tog hon silver, men det hjälpte inte. Alshammar var rejält besviken efter den finalen. Ett dygn senare var bilden annorlunda. Med 14 hundradelars marginal tog Therese Alshammar sitt första VM-guld i långbana på 50 meter frisim. När jag sprang genom hela hallen för att komma till mixed zon hade jag på mig solglasögon. För journalister bör undvika att visa när de gråter.

2021-01-22 Bill tycker så här.....
Bill Strömberg nr 10, simnörd. Svensk mästare i simning (lag) samt flerfaldig VM medaljör i fridykning. Driver numera simhallar i Norge där han lever sedan 10 år tillbaka.

Här har du mina ’toppar’ ...det är inte lätt då det finns ca 10 lopp som sticker ut.
1. 4x100fr på OS 2008.. sista sträckan av Jason Lezak, 46,0. Kom ifatt och slog Bernard (FRA) på sista metern. Simning på sin topp och något man önskar man sett på plats.

2. AdO guld på VM 2011 på 100br. Han öppnar första 50 på pers och nordiskt rekord, och vinner med nytt rekord. Detta var någon dag efter terrordådet på Utøya och han var osäker på om han kunde simma över huvud taget. Extremt (!) känsloladdat.

3. OS 1996, 200fr herrar Sievinen och Palmer fick båda delad 8 plats i försöken med 1.49,05. Så det blev ’swim-off’ för att se vem som skulle simma finalen. De simmade sida vid sida helt ensamma i bassängen och lyckades få exakt samma tid igen, 1.48,89 i swim-off loppet. Och det skulle simmas ett tredje lopp... men finnen var helt slut och strök sig.

Värt att nämna:
Bengt Baron, guld, 100ry på OS 1980. Extremt oväntat, väldigt kul och finns i minnet för evigt.

2021-01-21- Nr 8 - Loppen jag minns - Per Rune Ekenes
Per Rune Ekenes eller Pepsi som hans smeknamn är var under många år ordförande i Norges Simförbund men också med i LENs ledande byrå (Europeiska Simförbundet) och har i dessa egenskaper varit på många internationella mästerskap. Bilden ovan är när han tillbringar OS-finalerna i Peking med kung Olav och drottning Sonja och bilden tagen precis i målgången av damernas 200m bröstsim och Sara Nordenstam simmar hem ett överraskande brons. Bilden utgjorde dagen efter mittsupslaget i VG - Norges största tidning.(mer om detta efter artikeln)

Pepsis tre bästa lopp

Nr. 1 David Wilkie sin verdensrekord i OS 1976 på 200 meter brøstsim. John Hencken var favoritt og hadde vunnet 100 meter brøstsim, og var tittelforsvarer. Hencken ledet også klart etter 100 meter, og Wilkie åpnet på 1.08. Imidlertid svømte Wilkie negativt og svømte de siste 100 meterne på 1.07, kom i mål på 2.15.11. Han knuste Hencken med over 2 sekunder.
Se loppet här - klick

Nr. 2. Alexander Dale Oen sitt gull i Shanghai 2011. 25 .juli. var datoen og Alex dedikerte hele seieren til det norske folk som nettopp hadde opplevd 22. juli og Brevik som drepte 77 personer. Det var en særdeles sterk opplevelse.
Läs mer om loppet här - klick

Nr. 3 Sara Nordenstam sin bronse under OS i Peking. Sara hadde i mai vært helt utenfor under Europamesterskapet og svømte på rundt 2.35, og ble egentlig bedt om å legge opp. Så trente hun fantastisk, og i OS ble det først semifinale, så finale og bronse med tiden 2.23,02. en fobedring på noen måneder som egentlig ikke skulle gå an.
Se loppet här - klick

Bosse Hultén kommenterar....
Lopp nummer tre med Sara Nordenstam i huvudrollen för nordisk del har en svensk twist också. Sara hade ju något år innan skiftat nationalitet från svensk till norsk och träningsställe från Väsby Simsällskap till Lambertseter. Under OS 2008 kommenterade jag och Christer Magnusson tävlingarna från Peking och satt i Sundbyberg och gjorde detta. När man sitter och kommenterar på hemmaplan hade man då, två TV-monitorer. I den ena låg den sk. feeden. Den råa TV-bilden som kom i realtid (plus/minus ngt tiondel) och så hade vi en bild som låg ca 4 sekunder senare, samma bild som TV-tittarna hade - med grafik och ljud. Jag kommenterade och Christer följde Saras framfart. Men han gjorde misstaget att följa feeden samtidigt som jag kommenterade från den senare TV-bilden. I pur glädje som Väsby-engagerad så reste han sig sista 10 meterna av loppet och när Sara satte händer i väggen skrek han - yes,yes,yes - men det var bara det att jag hade fyra sekunder kvar att kommentera Sara in i mål. Men hon blev trea också på monitor nummer två. Annars skulle det varit trist. Jag minns också hur tyst herr Magnusson blev när han uppdagade sitt misstag och vi fick ägna en stund att snacka bort det hela. Men Sara Nordenstam minns jag....

2021-01-20 Thomas Jansson minns tre lopp som sitter i hans hjärna
Simmare, tränare, styrelsemedlem i SSF, Förbundskapten och expertkommentator på Eurosport , och poddsnackare i Simpodden Hultén & Jansson. Det är några beteckningar man kan klistra på Thomas Jansson. Han har samlat ihop till massor av lopp på sin minnes allé när det gäller lopp i simningen. Så här skriver han:

När jag söker i minnet efter lopp jag minns kommer det nästan 40-lopp från OS-VM-EM de senaste 60 åren. Merparten, ja nästan alla av dem är med svensk anknytning. För det har ju gjorts så många härliga, medryckande lopp med svenskar såväl förr som i närtid. Jag väljer alltså bort alla fantastiska utländska simmare jag sett på mästerskap världen över. Mina tre, blir lopp jag själv kan relatera till, på lite olika sätt.

Första blir en kombo från 1967 och 1980
Min bror Göran Jansson vinner sitt första SM-guld på 100 frisim i Landskrona. Det spektakulära var att han inte hade haft tid att träna utan förberedelserna skede mestadels i Molkomsjön några gånger i veckan under sommaren. Stor favorit i loppet var Lester Eriksson. Göran satsar på nock och har mer än en kroppslängd vid 50 meter. Sedan på vägen hem blir det vid ca 70 meter tungt väldigt tungt. Lester och övriga fältet närmar sig decimeter för decimeter. Men Göran vinner och lillebror har glädjetårar. I denna kombo tar jag också med Sveriges damer på 4x100 frisim i Moskva. Sverige blir två efter dåvarande Östtyskland (så guld egentligen) och tiden hade inte räckt mot USA om de varit med men mot övriga världen. Min adept Carina Ljungdahl simmade första sträckan på nytt personligt rekord. Även denna gång blev det en tår. Övriga i laget var Tina Gustafsson, Agneta Mårtensson och Agneta Eriksson. Carina var förövrigt 10:a individuellt på 100 frisim.

Nästa på min topp tre, är lagkappen på OS 2008
Det är första dagen på OS i Beijing och final på 4x100 frisim herrar. Sverige har satt svenskt rekord i försöken och var ute efter att klara måltiden 3.12 som hade växt fram sedan Lars Frölander 2006 bestämt sig för att förlänga sin karriär. Dessutom hade vi Petter Stymne, samt Jonas Persson som dessutom var i semifinal på distansen och så Nystrand förstås. Luften vibrerade, bara 20 meter från mig där jag satt nära målet fanns USAs dåvarande president. Det skulle bli en kamp om guldet mellan USA, Frankrike och kanske Australien. Outsiders var vi och Italien. Ni som minns kommer ihåg de sista metrarna när USA via en gigantisk sista 50 meter besegrar Frankrike. Sverige slåss med Italien om 4:e platsen, vi blir femma men simmar under 3.12. Det är nog den häftigaste lagkapp jag skådat.

Det tredje loppet, VM i Rom 2009, 100 fjärilsim
Sarah äger de två första dagarna i Rom. Svenskt rekord i försöken Världsrekord i både semi och final. Så kylig hon var i finalen, de andra simmarna rusade iväg. Men Sarah 15 år gammal behöll lugnet, strategin från Carl Jenner och säkert Magnus Kjellberg var att hålla frekvensen och inte förivra sig. Sedan blev andra femtio meter en enda lång triller, meter för meter närmade hon sig guldet. Men det jag också minns är de sista 40 minuterna innan finalen, det var oerhört varmt, dräkterna skulle på, bara det ett spektakel i sig. Men Josef Michlevitz allas vår Josef tillsammans med Rene Tour skapade ett lugn för Sarah. Kanske det ändå var nyckeln till att klara av guldet. Hoppas på en upprepning i sommar, både av taktik och placering.

2021-01-18 Loppen jag minns nr 6
Christer Magnusson sitter i Svenska Simförbundets styrelse men är också svensk simnings röst i Europeiska Simförbundets högsta beslutande organ, LEN Byrån. Han har under många år också kommenterat simning på Eurosport och har funnits på bassängkanten under många stora mästerskap de senaste decennierna. Han plockar tre lopp som han minns väldigt väl:

1.Lars Frölanders OS-guld i Sydney 2000 Så efterlängtad guldmedalj när han tystade hemmapubliken.

2.Sarah Sjöströms OS-guld i Rio 2016 Den kanske svåraste guldmedaljen att erövra - den som bara kan förloras - men lycka när det väl lyckas.

3. Federica Pellegrini VM-guld i Rom 2009 Eller rättare sagt den efterföljande prisutdelningen med italiensk nationalsång på hemmaplan.

2021-01-18 Loppen jag minns nr 5
Femte inlägget i vår serie "Lopp jag minns". Lopp som svenska simpersonligheter minns, kanske inte bara för att de var så bra utan mer för att man har något speciellt kopplat till händelserna. Idag är det dags för OS-silvermedaljören Pelle Holmertz minns några lopp speciellt mycket.......

AAU (Amerikanska Mästerskapen) Austin Texas Mars 1980.
Första dagen slår Pär Arvidsson världsrekord ! På 100m fjäril. Som vanligt delar vi rum och lyckas faktiskt somna hyfsat utan firanden etc. Nästa dag är det 200m fjäril. Vid 150m ligger Pära mer än en hel sekund under världsrekordfart. Vid 185 m kommer Steinwayflygeln (och landar på ryggen). De sista 4-5 såg det ut som om han bara kickade (typ spasmer). Han landar på typ 1-2 sekunder över gällande världsrekord. Då blir det helt tyst i denna stora fyllda arenan och alla kollar på resultattavlan och så hör man bara ett riktigt gött asgarv. Det var Päras garv!

Ett annat var ett SUMSIM i Södertälje. Kommer inte ihåg vilket år. Sarah (Sjöström) var mycket ung. Och hon var redan fantastisk duktig och simmade flera grenar varje dag. Jag var verksam inom Södertörn som styrelsemedlem och följde tävlingen. Det sista loppet var en lagkapp 4x200 och SSS har Sarah på sista sträckan och de låg redan i topp. Hon går ut STENHÅRT. Allt för hårt. Men hon kämpar sig igenom i fantastiskt stil. Jag kommer inte ihåg tiden men jag kommer ihåg inställningen.

Sista - 50 fr 1986 i Malmö. Jag slog svenskt rekord på morgonen efter 24 månader som bankir. Nisse Liedberg, Karlstad vann finalen. Jag sponsrat Nisse personligen. Du var speaker.(Bosse Hultén) Ett för mig minnesvärt lopp av eget fabrikat.

På den här sidan hittar du information om Pelles verksamhet idag - hotell, tränings och rekreationsanläggning i Italien - klick

2021-01-17 Loppen jag minns nr 4
Swim Open generalen Dennis Fredriksson drar sig till minnes de simlopp som har etsat sig fast i hans simhjärna och delar med sig:

1. Första svenska OS guldet på 20 år! Lasse Frölander fantastiska uppvisning i Aquatic Center 2000 ger mig rysningar varje gång jag ser loppet i repris, varje gång. Visst hoppades man, men efter ganska trevande simningar i både försök och semi såg både grymme Klim och explosive Heugill som satte WR i semi klart hetare ut inför finalen. De hade hemmaplan dessutom, och starten, och första 75, men inte avslutningen. Lasse ägde loppet och hela arenan sista 15 meterna, skåpade ut dem totalt när det verkligen blev allvar på typiskt stilfullt Lassemanér. Bragdguld så klart!

2. 1999 hade jag äran att hänga med Patrik Isaksson till VM i Hong-Kong. Han var då regerande världsmästare på 100 bröstsim efter det överraskande loppet i Göteborg-97. Förberedelserna 1999 hade dock varit sämsta möjliga, förkylningar och feber under större delen av World Cup serien som föregick VM, och dessutom en magsjuka på förlägret i Macao. Så han såg knappast ut som en vinnare på plats. Men kropp & knopp hade han, och viljan & modet och allt annat som behövs för att försvara ett VM-guld fanns där. Förvisso ett kassaskåp på ryggen sista tio metrarna och italienaren Fioravanti såg ut att flyga fram bakom Patrik, men han fixade det, 59.37 var bra, guldet viktigast - en grym känsla och upplevelse även för unge coach Dennis.

3. 3.Som 15-åring satt jag och kikade på VM i Madrid på SVT (de sände simning på den tiden) och såg ett bröstsim som förändrade hela simsättet till det vi ser idag och tvingade fram regeländringar. Han såg lite lurig ut i simstilen den där Jozsef Szabo på 200 bröstsim, doppade huvudet fast min tränare hade sagt att man inte fick. Och dessutom simmade han inte så kraftfullt som kanadensaren och WR hållaren Victor Davis bredvid, ungraren slängde istället fram armarna och fick en lustig vågrörelse. Men snabbast simmade han och vann VM guldet, året efter EM guld och sen OS guld 1988. Sen tog hans träningskompis Mike Barroman över scenen och vann både VM 1991 och OS 1992 med ett WR på 2.10.16 som höll i över 10 år (Kitajima-04). Dessa två killar hade en och samma coach, ungraren Jozsef Nagy. Genom att tänka helt olikt normen som gällde då utvecklade coach Nagy med sin wave-action en egen simstil för sina simmare som gjorde dem överlägsna på 200 bröstsim. Jag har sett otaliga klipp på Szabo & Barromans lopp, de var en stor motivation för mig när jag var coach och har präglat alla mina bröstsimmares rörelsemönster.

2021-01-15 "Loppen jag minns" - Nr 3 Gunnar Larsson - OS-guldmedaljör mm.
Vilken härlig respons från Er läsare. Många har hört av sig och tyckt det har varit roligt att vi presenterar bekanta simprofilers bästa lopp. Ja, kanske inte deras egna bästa lopp utan snarare lopp som de sett och har sorterat in i hjärnans skrymslen av någon speciell anledning. En som har gett oss andra speciella lopp är Gunnar Larsson. den dubble OS-guldmedaljören från 1972. Han ger oss följande lopp att minnas:

Här kommer mina top 3 minnen som jag har varit med och upplevt på plats. Tar dem i årsordning.

1) 1976 OS Montreal 400 m medley herrar.
Tim McKee leder loppet när han närmar sig mål, men blir snuvad på segern än en gång.Tiden 4.24.62 då mot 4.31.983 fyra år tidigare. Han lada av efter OS 72 och jobbade som lifeguard i Florida. Började träna i mars 1976.En person som jag verkligen unnade att få vinna ett OS-guld.

2) 1981 EM Split 1981 herrarnas 400 m frisim
med de jugoslaviska bröderna Borut och Darjan Petric på hemmaplan. Det är den högsta ljudnivå jag upplevt i en simarena. Trodde att taket skulle lyfta. Borut vann.(jfr största tystnaden var när Lars Frölander vann 100 fjärilsim före hemma favoriterna Michael Klim och Geoff Huegill på OS 2000)

3) OS 1988 Vladimir Salnikovs vinst på 1500 m fritt.
Hans segertid 15.00.40, så nära att bli först under 15 minuter. 28 år gammal var han den gången och då var man gammal som simmare. Han vann 1500 m fritt redan på OS 1980 i Moskva. Missade OS 1984 pga. bojkott, annars hade det blivit tre raka OS-guld på distansen. En av de längsta stående ovationer jag varit med om. Hoppas att detta duger! Det finns många andra stora ögonblick!
Du kan se loppet här - klick

2021-01-13 Loppen jag minns - Nr 2 Robert Johnsson (Klubbchef SK Triton, EM-simmare)
Andra dagen av presentationer av de loppen som våra medarbetare har upplevt som speciella. Vill du läsa alla inläggen skall du gå till den här sidan (där vi fyller på kontinuerligt) - klick. Idag är det dags för Robert Johnsson, tidigare simmare i Malmö och Norrköping, EM-medaljör i lagkapp och numera Klubbchef i SK Triton:

Robert Johnsson

1. 200m frisim damer i Berlin 2002
Jag var på plats om blev tagen av den storm av känslor som simmaren och självklart publiken i simmarens hemmaarena bjöd på. Det är det närmsta som jag varit med om att få "taket skall lyfta". Fransicka Van Almsick gjorde comeback och resten är historia.

2. Jason Lezak sista stäckan 4x100m frisim OS 2008
"On the third night of the 2008 Beijing Olympics, Jason Lezak was a super human. He split 2.50% faster than the existing world record of 47.24, which was set by Eamon Sullivan from Australia with his lead-off leg about 100 seconds earlier. 46.06 still stands today as the fastest relay split in history" - bättre kan det inte beskrivas!

3. Sarah Sjöström 50m fjärilsim 24,43 i Borås på SM
Världsrekord i 50m bassäng i svenskt vatten. Är detta det mest perfekta loppet hittills? Om 10, 20 eller 50 år vet vi kanske.

2021-01-12 Loppen jag minns - Nr 1 Bo Hultén
Idag startar vår serie med "Loppen jag minns". Svenska och utländska simprofiler och simintressserade listar tre mest minnesvärda lopp genom tiderna. Tre lopp som har berört dem på olika sätt. Det kan ha varit för att man varit involverad som klubbkompis eller tränare. Det kan har varit att känslan i simhallen den dagen var så magisk eller kanske för att loppet bara så j-kla bra. Anledningarna kan vara många men det gemensamma är att man har ett klart minne om hur det hela gick till och att det sitter inpräntat i skallen på vederbörande. Först ut i gänget är SIMMA-redaktören Bosse Hultén som listar tre av sina lopp. Vi samlar sedan alla inlägg på denna sidan så kan du avnjuta dem utan att bläddra så mycket - klick

Loppen jag minns - Nr 1 Bo Hultén

Jag inleder den här skrivningen ungefär som många andra kommer att göra - "Det är svårt att välja, jag har ju sett så många" men jag skall ändå välja tre lopp som jag minns på ett speciellt vis. Jag har ju gjort några dagar som speaker under mitt liv och som arenaspeaker jag jag nog snackat till 20-30 Världsrekord och som TV-kommentator hundratals men de här loppen vill jag lyfta fram:

1. SM-finalen på 1500m fritt 1977 i Umeå.
Händelsen är ifrån 1977 och SM gick i Umeå. Norrköpingsimmaren sedermera tävlande för Kristianstad – distansdominanten Gary Andersson var simmaren. Han gjorde den gången ett formidabelt 1500m fritt som slutade i ett svenskt rekord. Segertiden den gången var 15.11.97 – 37 sekunder bättre än hans segertid året innan. Garys simning var ett riktigt lyft och vi var många som gladdes åt denna insats i Umeås Simhall. Jag minns loppet som något som många samlades runt och supporten var från alla håll riktade mot den tufft satsande simmaren i vattnet. Just när en hall fokuserar och stöttar en simmare – då är det njutbart att finnas med i sim sammanhang. Gary blev bäst i Sverige men nådde inga skyhöga höjder som internationell simmare, tyvärr. Men den kvällen han gav oss i Umeå -77, minns jag med stor värme.
2.VM-finalen på 100m fritt i Aten 2000
Therese Alshammar hade gråtit tårar i Sydney under OS år 2000. När vi sedan kom till höstens kortbanemästerskap så var det dags för revansch. Tessan simmade bättre än vad hon gjort förr eller senare. På 100m fritt var det ren poesi att se henne vinna med nästan en sekund, notera 52.17 och sätta världsrekord. Balansen och simning där och då var magisk. Hennes teknik i förhållande till vattenläge, form, vikt och mental mognad stod i zenit. Ett av tidernas vackraste lopp.

3. Extralopp i lagkapp på SM i Malmö 1989.
Kortbanerkorden skulle börja att ratificeras och benämnas riktiga världsrekord. För sakens skull så hade rikttider angivits och på herrarnas 4x100m fritt var tiden 3.15.00. När vi kom till SM i Malmö det året hade Sverige ett lag som hade chansen att slå detta rekord. Simhallen i Malmö var fullsatt. Det gick in 1200 personer men jag kan lova att det inte var under 2000 pers den kvällen när lagkappen skulle simmas som extralopp.
Cirka en minut innan start så presenterade jag de fyra herrarna som skulle simma i laget: Tommy Werner, Anders Holmertz, Michael Söderlund och Joakim Holmqvist. Sedan lyckades jag få tyst på publiken, där ALLA stod upp strax innan startens kommande. Efter det sa jag inget. Jag skrek mellantiderna efter varje simmare men ingen hörde. När jag märkte en minimal nedgång på ljudvolymen, så skrek jag ett ööhhh sedan skakade simhallen igen och när man satte handen i mål för 3.14.00 och simmat sekunden under rikttiden så lyfte taket. Dårhuset i Malmö var ett faktum. Jag har fortfarande kvar VHS-bandet och man hör absolut inget mer än en ljudmassa. Tiderna i loppet då - Tommy Werner (48.33) Anders Holmertz (49.07) Michael Söderlund och (49.10) Joakim Holmqvist (47.50) World Record !!!