2023-01-16 Silver Jane minns psykningarna inför OS-finalen - text Sten Feldreich
( 2019 besökte Jane Cederqvist
Sveriges Olympiahistoriska Förening - där Radiosportens Bengt Schött intervjuade och Sten Feldreich skrev. Stens artikel på SOF:s hemsida återger vi här)
Silver Jane minns psykningarna inför OS-finalen
Hon har kortare armar än normalt – nej, Jane Cederqvist hade inte den ideala simmarkroppen. Men hon hade bra glid i vattnet och framför allt:
–Jag hade högre syreupptagningsvärden än Sixten Jernberg, avslöjade Jane Cederqvist vid SOF:s höstträff.
I OS-finalen 1960 i Rom på 400 meter fritt låg Jane Cederqvist sist efter halva distansen, ändå slutade det med OS-silver. Medan resten av fältet kroknade matade Jane Cederqvist oförtrutet på. En del av förklaringen låg i hennes exceptionella syreupptagningsförmåga, som testades på Bosön efter OS.
– På kartan över testade idrottare var det två värden som låg klart högst. Det ena aningens högre än det andra. Den översta markeringen tillhörde mig och den andra Sixten Jernberg. Jag minns att han alltid hade lite svårt att smälta det, sa Jane Cederqvist, med ett nöjt leende.
Jane Cederqvist bjöd samtalsledaren Bengt Skött och publiken på flera starka minnen från sin korta simmarkarriär. Hur hon först lät tala om sig när hon som 12-åring kom fyra på 400 meter fritt på SM – ingen 12-åring hade simmat SM förut. Hösten 1959 blev hon etta i Sverige
och under ledning av tränare Sten Hellqvist underkastade hon sig mängdträning som dagens simstjärnor inte kommer upp till.
– JAG SIMMADE 10 000 METER om dagen fördelat på två pass, och på sommaren var det tre pass om dagen och 14 000 meter. Så tränade jag under fyra år i sträck, även lördagar och söndagar, utan vila. Sådant håller inte i längden, jag var nog övertränad mitt sista år, sa Jane.
Ulrika Sandmark, simningens förbundskapten som också gästade SOF:s höstträff, berättade att inte ens Sarah Sjöström kommer upp i de distansmängderna. Och framför allt, Sarah Sjöströms träningsupplägg innehåller återhämtningsperioder till skillnad från Jane Cederqvists.
Dessutom tränar Sarah Sjöström styrketräning och när hon är i bassängen ingår att slipa på detaljer som starter, vändningar och målgångar. Hon utvecklar även sin simning under vatten, där det gäller att hitta rätt stråk som är mest gynnsamt att befinna sig, berättade Ulrika Sandmark.
Annat var det när Jane Cederqvist tränade under Sten Hellqvists ledning i Neptun.
– Vi tränade aldrig vändningar, och jag var rätt dålig på vändningar. Simning under vatten talades det inte om.
I augusti 1960 slog 15-åriga Jane världsrekord på 800 meter fritt – den första tiden under tio minuter. En rejäl skräll, även om hon själv säger sig inte vara förvånad.
Inför OS-finalen på 200 meter fritt i Rom samma år samlades finalisterna i ett låst omklädningsrum. Världsettan, australiskan Dawn Fraser passade på att psyka motståndarna med diverse kommentarer. Många hade med sig små tygmaskotar som stöd, men inte Jane.
Något som Dawn Fraser slog ner på.
– Då svarade jag att inte hade någon maskot eftersom ”I believe in myself”. ”Hörde ni!” skrek Dawn, ” och här går ni runt med era tygdjur!” Chris von Salza, hon som sedan segrade i finalen, blev så nervös att hon gick på toaletten och kräktes, berättade Jane 59 år senare.
Janes silverlopp blev en TV-rysare, kommenterat av Bengt Bedrup och Birger Buhre.
– Det var inte jag som slog igenom, det var tv som slog igenom, sa Jane vid SOF-träffen.
Hon togs emot som en hjältinna vid hemkomsten och skjutsades samma dag till Södermalms kommunala flickskola, där hon gick.
– Vår strikta rektor hade gett tjejerna tillåtelse att busvissla för att hylla mig, minns jag.
TV:S GENOMSLAGSKRAFT drabbade henne med full kraft. Hon blev ”Silver-Jane” med hela svenska folket. Vart hon än gick blev hon igenkänd och uppmärksammad. Folk ville ta bilder och autografer.
– Jag har aldrig gillat att stå i centrum och var ofta besvärad av allt stirrande när jag rörde mig på stan. En gång när jag stannat och skrivit autografer ville jag vidare, men folk följde efter. För att komma undan slank jag in på ett ormexpo, som råkade dyka upp i min väg. Där hann jag knappt andas ut förrän föreståndaren fick syn på mig och presenterade mig för en stor sandboa, som han hängde om halsen på mig. Jag blev stel av skräck, knäskålarna darrade, men föreståndaren fotograferade och berömde mig inför folket som samlats, för att jag var så orädd.
Fortfarande är Jane ihågkommen, varje månad kommer en liten bunt brev från autografjägare från Tyskland, Frankrike, USA. Inte så många från Sverige, berättade hon.
Karriären blev kort. 1961 satte hon flera rekord men eftersom Sverige nästan bara hade 25-metersbassänger på den tiden, räknades inte rekorden.
VÅREN 1961 SLOG HON Europarekord i 200 m frisim i 50-metersbassän vid tävlingar i Israel. Fast det noterades aldrig, upptäckte Jane, när hon många år senare kollade i rekordtabellerna.
– Simförbundet brydde sig inte om att skicka ner någon officiell kontrollant.
All tid i klorhaltigt vatten började påverka Jane Cederqvists syn negativt, samtidigt som motivationen att träna så tufft sakta avtog.
– Jag hade nog en form av klorallergi, jag började få svårt att läsa. Sten Hellqvist mutade badvakten med en flaska whisky
för att han inte skulle klorera vattnet så hårt.
Än i dag är Jane Cederqvist den första kvinnan att få Svenska Dagbladets Bragdmedalj, därtill den yngsta bragdmedaljören någonsin.
– Jag var förvånad att sportgubbarna plötsligt börjat värdera kvinnlig idrott så pass.
Amatörreglerna var stenhårda på 60-talet och Jane bjöd åhörarna vid höstträffen på en tidstypisk situation.
– Jag hade blivit intervjuad i TV och skulle åka därifrån. Men TV kunde inte betala taxin, med hänvisning till amatörreglerna. Då minns jag att ”Plex” Pettersson blev så upprörd att han tog upp plånboken och betalade taxin ur egen ficka.
På frågan om hon var ung idag – skulle hon göra om sin satsning?
– Nej. Det verkar inte lika roligt i dag, med allt ståhej runt omkring.
