En reflektion över en idrottares öde!
Vikten av
att utvärdera och analysera alla parametrarna för en topprestation saknas
nästan jämnt. Hur ofta gör vi en omfattande utvärdering i vår idrott? Tyvärr
inte nog ofta, utan det blir en snabbanalys och ett tyckande som kanske passar
en given situation. Här kommer en betraktelse sett från sidan om en idrottares
öde och äventyr.
Han har så
hög kapacitet säger den ena experten. Kapacitet i singularis, redan här drar
jag öronen åt mig. Finns det verkligen någon idrottsutövning som enbart består
av en kapacitet? Just för den här idrottsmannen har det under en följd av år, via
experter, via media och kanske säkert också i det dagliga mötet med ledare och
media hört samma sak, du som har så hög kapacitet.
Låt oss
backa bandet några år, en stor tävling är i vardande, den ena efter den andra
av experterna i denna idrott lyfter upp att nu skall det ske nu skall han med
så hög kapacitet ta medaljer. Tyvärr blir det inte så individuellt - men en topp
tio placering blir det och i lagtävling blir det en spurtförlust mot en bättre
åkare. Här kommer första utvärderingen som går snett, alla är besvikna utan att
veta om mannen i fråga faktiskt kanske var i form. Problemet var kanske att det
var andra som var bättre. Idrottsmannen åker hem besviken eftersom så många
trodde så mycket. De första tvivlen infinner sig. Nu måste han ändra något i
träningen.
Nytt år och
historien upprepar sig och den individuella placeringen blir än sämre. Men han
som har så hög kapacitet, säger alla initierade och upprepas som ett gammalt
tröskverk också av den stora experten. Frustrationen ökar hos den aktiva. Vad
gör jag för fel?
Åren går
mönstret upprepar sig, det blir bara mer och mer nervöst och hopplöst för den
aktuelle idrottsmannen. Höga förväntningar, kraftigt påhejad av experten som
fortsätter prata singularis och nya besvikelser. Alla halmstrån som finns
famlar man efter, till och med gammal kunskap och skåpmat försöker man göra
till en festmåltid. Men icke, idrottsmannen blir bara mer och mer deprimerad.
Alla (med få undantag), media, experter, gemeneman och kreti och pleti uttalar
sig om mannen som har en kapacitet som är hög. Till slut brister det för
idrottsmannen som flyr med gråten i halsen hem från pågående tävlingar. Men
ingen i media eller de fina experterna känner någon skuld för det inträffade.
Så illa!
Vad blir då
sensmoralen?
Det räcker
inte med en fin päls, utan det måste vara mer innehåll innan man kan säga något
om talang eller kommande framgångar. Vi har utnämnt många unga simmare till
talanger av bästa format. Till och med innan de gått igenom puberteten.
Märkligt!
Vi i
simningen har det enklare, även om vi inte nyttjar det fullt ut, då vi kan mäta
ett resultat utifrån en tid och i INTE utifrån en resultatlista. Även om vi
ibland försöker dölja en svag utveckling, eller ingen alls med en bra
placering.
Den aktuella
idrottsmannen som verkar i en idrott som inte kan (även om man skulle kunna)
mäta annat än via resultatlistan, har massor av experter som konstaterar än det
ena och än det andra. Detta gör man utan annat än en resultatlista, år efter år.
Det känns verkligen amatörmässigt. Och den stackars idrottsmannen med en
kapacitet är nu djupt nere i källaren. Tragiskt!
Det vore en
dröm att vara en ikon inom den aktuella idrotten att få ta hand om den sargade
idrottsmannen och utveckla de andra kapaciteterna som behövs för en
topprestation.
Men jag är
ju bara en badanka....
Ha det fint
och fortsätt att reflektera och ni som inte börjat. Det är dags nu. Dags att
reflektera brett.
Filipstad,
Orrnäsudden 2021-02-28 Thomas Jansson
