2023-03-29 Respekt för ankorna
Intressant medialt fokus på det s.k. fotbollsbråket i TV
häromkvällen. Övergår alla krig och dödsskjutningar i mediautrymme och svenskt
engagemang. Vill inte kalla det ankdammsdebatt med respekt för samtliga landets
ankor men sandlådedebatt måste det ändå betecknas som. Bojan Djordjic mot
förbundskaptenen Janne Andersson. Spelaren som gjort 14,5 minuter i Premier
League och 15 klubbar på sexton mot fotbollsledaren från gurkburkstaden.
Intressant match.
Bojan som saknar all journalistisk bakgrund hade satt sig i
sinnet att jävlas och provocera Janne Andersson. Andersson som blivit allt
stingsligare med åren och efter 0-3 mot Belgien inte var glad. Däremot trodde han att 5-0 i måndagsmatchen skulle höja tempen på Friends Arena
Janne tänder till och blir förbannad. Trots all mediaträning
spricker topplocket. Bojan som hackar som om det var ett fyllebråk på Stureplan
och avslutar med att dra rasistkortet.
Naturligtvis blir det rubriker. Ett drama som händer nära
oss. Körs på ett språk som vi förstå och inte är så långt borta som det orättfärdiga
kriget i Ukraina.
Bägge blev förlorare. Mediakollektivet tycket att Janne
skall be om ursäkt. Lika välutbildade journalisten Elmander i SR tycker att
Andersson skall avgå om han inte ber om ursäkt.
Programledare Jidhe den längre - står passiv och drog inte i
Djordjic tömmar som han borde och gallan väller över.
Så kan det beskrivas. Men det finns även andra sätt att
berätta om detta som hände i den varma gosiga svenska sandlådan häromkvällen.
Förbundskapteners tålamod och polityr flagnar efterhand. Vi
har sett det inom simningen där man efter några år inte orkar hålla nivån uppe.
I fotbollen har grabbar som Arnesson och Hamrén tappat humöret efter några år.
I simningen har tidigare kompisrelationer förbytts till tjänste-mannarelationer.
Jo, jag vet.
Det är inte lätt skall sägas. När kritiken kommer så kommer
den från många håll och det är inte lätt att värja sig.
Senaste veckorna har också innehållet ishockeyn årliga
förvandlingsnummer från B-idrott till riktigt sport. Serielunken gick över i
slutspel och helt plötsligt är det en helt annan idrott. Grundspelet gäller för
lite. Så långt kan man vara överens. När sedan lag längre ner i serien har
chans att kvala in till kvartsfinal och där nästan ta sig vidare - som Luleå
jag då börjar hockey gräva sin egen grav.
Jag har följt Malmö Redhawks matchserie mot Brynäs. Efterspelet
till detta har varit 96% tårar efter att BIF ramlar ur serien efter 63 år och
inget beröm över Malmö som vann massor av matcher på slutet. Konstigt fokus.
Ändå är alla sk. experter överens om att Brynäs är totalt misskött. Läste en
djupare genomgång i Aftonbladet igår om deras sex senaste år och dess karusell
med tränare, sportchefer och vd:ar. Inte konstigt att man ramlar ur. Ett lag
med den tunna grunden hör inte hemma i SHL. Misskötsel är en svagt ord i sammanhanget.
