Nationens älskling  den lilla graciösa ”båten” från  Trädgårdsgatan

Till skillnad mot ”Rie” som gärna drog fram sina motståndare så simmade ”Willy” helst ensam. På 1930-talet var Rotterdam en riktig badstad. Det var hemstaden för ODZ och RDZ, de två ledande föreningarna i damernas simning och varandras största konkurrenter. Ömsesidiga kvinnors simklubb (ODZ) leddes av den dominerande "Ma” Braun Voorwinde (ständigt experimenterande med nya och tuffare träningsmetoder). Hennes simmare vann OS-medaljer på alla spel 1928-1952.

Rotterdams kvinnliga simklubb (RDZ) leddes av den kontrollerande "Mrs" Pieternella van Wuyckhuyse Groen Trots sina olika karaktärer, hade de två kvinnorna framgångar av globala proportioner. "Ma” nådde olympiska framgångar med sin dotter "Marie" Baron (även kallad Zus) medan "Mrs" hade, RDZ-stjärnan ”Willy” den Ouden. Trots att de var olika karaktärer så var de samstämmiga- när de snubblade över en unik talang som var, eller skulle bli, simmare på internationell nivå och vilka skulle gå till historien som: ”Rie” Mastenbroek i ODZ och ”Willy” den Ouden i RDZ.

En naturtalang

Under en simtävling som årligen avgörs på drottningens dag, upptäckte den kände sim- och vattenpolostjärnan Truus Klapwijk, ”Zus” och ”Ma” Willys talang. Han såg något i henne och kontaktade RDZ:s ordförande van Wuyckhuyse-Groen. . . . ett fenomen var fött. I den lilla poolen på Tuinders-straat (Trädgårdsgatan) fick hon snart ögonen på sig. - Först simmar småflickorna, så blickar tidningen Het Vaterland tillbaka den 9 augusti 1932, sedan juniorerna och slutligen seniorerna . . . man simmar 50 meter hit och 25 meter dit . . . då kastar sig en liten flicka i vattnet, ja hon är t o m ett litet barn. Hennes simning väcker en plötslig och intensiv uppmärksamhet bland experterna på bassängkanten. Endast i sällsynta fall har en sådan lätt och mjuk simning observerats. Kroppen glider som en graciös båt, vilken drivs av en osynlig motor, genom vattnet - så snabbt att ingen kan hålla hennes tempo

En sensationell debut
Redan från början simmade hon så snabbt att ett nationellt genombrott var nära förestående. Den 12 juli 1931 väckte hon världens nyfikenhet på sina exceptionella kvaliteter. Vid en tävling i DeKous i Rotterdam, sätter hon sitt första holländska rekord. Med sensationella 1:10.4 stryker hon Marie Brauns tid ur rekordrullorna – notera att Helene Madisons världsrekord löd på 1:08.0.

En bättre debut hade inte Willy de Ouden kunnat önska sig. Att det inte var någon lyckoträff visar kvalet i Gouda, två veckor senare och hon kände sig ganska säker på att få simma på EM i Paris. Hela Holland slöt henne i sina armar och den 2:a augusti vann Willy sitt första nationsmästerskap. På samma sätt som om det vore i dag så blåstes förväntningarna upp. För den holländska allmänheten, som varit van med segrar under de senaste åren, var det bara guld som gällde. Därför var besvikelsen stor över att det inte var den holländska trikoloren som vajade allra högst upp efter finalen på 100 meter frisim. Het Vaterland: -  Anledningen till att det inte direkt blev några holländska glädjerop var att det inte blev någon vinst på 100 meter frisim för damer. Dock tog man med stor tillfredsställelse till sig att Willy den Ouden som efter en rasande kamp, bakom segraren Yvonne Godard, fightade sig till en andra placering 2/10 före Joyce Cooper.

Guldet på 4x100 meter frisim gladde desto mer. Fyra dagar efter den mörka dagen var reportern gladare: ”Het Orange” toppade den fredliga kampen mellan nationerna. Willys upptakt inför den olympiska säsongen väckte stora förhoppningar. Redan i november blev hon första holländska under 1:10 och i maj satte hon sitt första europarekord 1:08.6.  Det stod ganska klart att fjortonåringen skulle få göra resan till Los Angeles. Det stod mer och mer klart att, de europeiska ässen, kunde räcka ända fram och hålla amerikanskorna bort från prispallen. I juni togs hon definitivt ut till spelen men problemen med ekonomin kvarstod och NOC måste samla in pengar för att kunna skicka ett lag. Efter att det holländska fotbollsförbundet donerat 10.000 guilders, kunde man ”sjösätta” 24 idrottare på båten.  Bland dem ”Willy” den Ouden som, p g a sin låga ålder, beviljades dispens.

Hopp för Europa
På eftermiddagen den 6 augusti 1932, simmades 100 m frisim för kvinnor. I Het Vaterland skrev hon själv att: - . . . jag var mycket nervös och hade nästan inte sovit en blund. Striden började. Allt var dödstyst.  Klar! – Pang . . . vi var iväg. Vid vändpunkten var jag en meter före Eleanor Saville och tänkte att jag måste hålla farten. Sedan blev jag dödsrädd: Hade jag missat vändningen? Det kändes som jag hade hjärtat i halsgropen och mina ben verkade förlamade och Saville passerade mig.    

 Saville vann sitt heat övertygande på nytt olympiskt rekord, 1:08.5, medan ”Willy” slutade tvåa. 1:09.2 var mer än tillräckligt för att få simma i morgondagens semifinal.
Willy skrev: - Jag sov gott den natten, och på morgon låg jag och latade mig i sängen. Klockan tre var det dags igen. Jag var orolig och tankarna for genom huvudet och jag tänkte: "Will”, gör som du brukar. Efter starten såg jag Saville i ögonvrån, och vid vändpunkten kom vi rätt till. Det gick bra då jag simmade hem, men under de sista 25 metrarna simmade jag fort och vann med två meter. En holländsk herre hade tagit tid och sa att: - ”Willy”, du måste få höra om det nya olympiska rekordet. Jag trodde inte det jag hörde och föll rakt tillbaka i vattnet igen. 1:07.6! Det hade jag aldrig kunnat drömma om.

Uppståndelsen bekom henne föga
Enligt Het Vaterland: Som vanligt var Willy den Ouden den som var mest behärskad . . . Hon förblev lugn och leende bland allt jubel och alla blommor som hennes supportrar lämnade över. Den holländska simsportens ”moder”, Triebels-Koen, rådde henne då klokt:
- Jag hoppas att du kan fortsätta vara samma enkla flicka, eftersom fortsatta framgångar beror på detta.

Otroliga världsrekord  
Framgångarna fortsatte och hon var kan-ske som bäst 1934. Redan i februari bröt hon, som första kvinna, den magiska en-minutsgränsen på 100 yards.Fenomenala världsrekord på 100 och 400 meter frisim följde under året: 1:05.4 på 100 meter i februari och otroliga 1:04.8 i april. Det senare resultatet var m a o nästan två(!) sekunder snabbare än det Madisonrekord som gällde för mindre än nio månader tidigare. Inte nog med det. Tre månader senare förbättrade hon även Madisons världsrekord på 400 meter frisim från OS i Los Angeles med 12½ sekund från 5:28.5 till 5:16.0.
Vid EM i Magdeburg kunde ingen utmana henne på 100 meter frisim och hon vann med en sekund före ”Rie”. Guldet på 4 x 100 m frisim vann holländskorna, med ”Rie” och ”Willy” på de avslutande sträckorna, med nio sekunder före Tyskland. Det var endast på 400m frisim Willy som hon mötte motstånd – i form av ”Rie”.

Den spända konkurrensen varade
Det uppstod en spänd konkurrens vilket utmynnade i en spännande duell mellan Willy” van Ouden och Rie Mastenbroek. Hela loppet simmade de sida vid sida. Het Vaterland skrev: Ingen av konkurrenterna orkade med att följa dem . . . 300 meter passerades på 4:07 och fortfarande var det helt jämnt mellan de två. På sista längden ökade Willy den Ouden något, men Rie Mastenbroek svarade direkt med en formidabel slutspurt. På de sista tio metrarna simmade de helt jämnt. Till slut visade klockorna 5:27.8 på båda simmarna. Det beslöts att en omsimning skulle lösa upp dödläget.
Men Willy den Ouden drog sig ur denna. Under segerceremonin
stod Mastenbroek ensam högst upp på prispallen och nöjde sig inte förrän ”Willy” stod där bredvid henne. Arm i arm gick sedan de två simmarna tillbaka till omklädningsrummet och som en av åskådarna kommenterade detta: - Hoe is het mogelijk na zulk een fellen strijd (Hur är detta möjligt efter en sådan hård kamp)?

. . . inte så länge
Loppet i Magdeburg var karakteristiskt både för Willy den Ouden som för Rie Mastenbroek. Trots att ”Willy” hade en mycket vacker simstil, så var hennes mentala styrka mer bräcklig. Endast då hon var säker på att hon skulle vinna, så kunde hon fortsätta att simma med sin avspända teknik. Då hon skulle utmana sina motståndare på de sista metrarna, så tappade hon tekniken och gled inte lika lätt genom vattnet och tempot sjönk. Willy den Ouden var alltså i högsta grad en
rekordsimmare som alltför gärna simmade mot klockan och att slippa koncentrera sig på konkurrenter bredvid sig. Rie Mostenbroek var ”Willys” raka motsats och i behov av en stark konkurrent. Det var det som gav henne inspiration och hon avgjorde då oftast på slutet. ”Rie” var mer av en tävlingsmänniska medan ”Willy” var en ”riktig” stilsimmare.

Men ”Willys” berömmelse gick inte attförringa och hon fortsatte att vara populär. 1934 vågade sig den berömde sportjournalisten Han Hollander sig t o m på att sjunga in en sång skriven av Pieter Goemans.

Het Zwemlied (Simsången)
Det var en gång en Sus Braun, Marie Baron och nu aktuelle Wil den Ouden.
Hon är fortfarande med Rie Mastenbroek stjärnan i denna sporten,
och de dyka ner i vattnet, ingen dödlig de älskar.
Sedan vända de tillbaka med nya rekord.
Alla människor har djup respekt för hennes starka armar,
misskrediterar mästaren själv, som simmar med, utan att bli förolämpad
vi skryta om hennes krafter, lika väl om hennes charm.
När hon likt en sjöjungfru, de svala vågorna bryta,
är simning vårt liv, bad vår lust och aldrig med vatten konkurrenterna branden släcker.
Låt oss, män och kvinnor, sträva för simning, för att ge ny lyster åt Hollands röda-vita-blå.

”Willy” sätter ett (i alla fall under 20 år) oslagbart världsrekord
1935 var ännu ett framgångsrikt den Ouden-år. I slutet av säsongen innehade ”Willy” alla världsrekord upp t o m 500 m frisim. En prestation som bara hennes företrädare Helene Madison, liksom hennes efterträdare, danskan Ragnhild Hveger, har lycktas med. Hon var också den största favoriten till OS-guldet på 100m frisim vid Berlinspelen – speciellt efter det att ”Willy” i februari 1936 noterade, som det med tiden visade sig vara, ett legendariskt världsrekord. Under "vänlighetens olympiska spel" i Amsterdam, där alla intäkter var öronmärkta för AGO (Institutet för arbetarnas mentala utveckling), stannade klockorna redan efter 1:04.6 År efter år, försökte simmare att simma fortare, men tiden verkade nästan vara oslagbar. Den var faktiskt ouppnåelig i två hela decennier. 1956 efterträdde Dawn Fraser äntligen Willy den Ouden på världsrekordtronen. Mer om detta finns att läsa i fakta rutan längre fram.

Drottningen är död – länge leve den nya drottningen
Även om Willy själv under våren 1936, hade krönt sig till att vara den absolut snabbaste kvinnan i världen, så började hennes tron att skaka. Under holländska mästerskapen i Gouda satsade Rie Mastenbroek på att se till att van Oudens regeringstid som den snabbaste simmaren var över. Det blev en ovanligt spännande kamp mellan de båda titanerna. Efter en tjuvstart, skrev Het Vaterland, kom de iväg på bästa sätt. Willy van Ouden leder fram mot vändpunkten med Rie Mastenbroek precis bakom henne. ”Rie” crawlar sakta närmare och det blir en kamp om ledningen. I en stark spurt närmar sig Mastenbroek centimeter för centimeter och vinner, medan Willy tappar. ”Rie” triumferar till slut med vad domarna bedömde som en halv längd.
Världsrekordhållaren besegrades, sprinterdrottningen var avsatt. Var det sportsliga nederlaget i sig ett beskt piller för Willy den Ouden, så kännetecknades hennes privatliv av kändisskapets baksida. Dagarna efter det nationella mästerskapet skrev Het Vaterland att: Willy den Ouden sedan en tid fått hotfulla brev, där man krävde att hon skulle betala 100 guilden. Om hon inte skulle bry sig om kravet, så kunde det mycket väl betyda att hennes framgångsrika karriär var över. Trots att brevskrivaren förbjudet den Ouden att ge intervjuer i ämnet, så bestämde sig Willys pappa för att göra ett uttalande: - Vi tog det mer som ett dåligt skämt, än ett verkligt hot.

I skuggan av kejsarinnan av Berlin
Olympiska spelen i Berlin var redan i full gång och sprintern Tinus Osendarp hade vunnit sin och Hollands första medalj – brons på 100 meter bakom ”Jesse” Owens och Ralph Metcalfe. Det blev brons även på den dubbla distansen, vilket bevisade att han var ”Världens snabbaste vite man”. Frågan är om omdömet gällt om Lennart Strandberg inte hade dragit baksidan i 100-metersfinalen?
Samtidigt som Tinus vann sin första medalj så mötte Willy den Ouden upp Ans Timmermans, Dien erkmeester och van Wuykchuyse-Groenstationen i Delft under stort allmänt intresse. Fortfarande var ”Willy” den stora simstjärnan i Holland. Rie Mastenbroek hade avslutat sitt första träningspass i simstadion innan Willy den Ouden, som hade försenats av simmare som var på jakt efter hennes autograf, var på plats.
Spänningen ökade. Pressen spekulerade om de holländska chanserna. Willy den Ouden var världsrekordhållare på 100 meter frisim, men ”Rie” Mastenbroek och Tini Wagner hade under den senaste tiden visat att hon inte längre var oövervinnerlig. 

Sjukdom nära stoppa ”Willy” 
Simningen inleddes med 100 meter frisim för damer. Efter en hård kamp med tyskan Gisela Arendt hade ”Rie” Mastenbroek, i det första heatet, simmat till sig en plats i semifinalen på det nya olympiskt rekordet 1:06.4. I det andra heatet simmade Willy den Ouden på samma bana, den tredje, som ”Rie” simmat. På bana två Australiens Evelyn de Lacy och på den femte den starka amerikanskan Olive McKean.
Duon startade snabbt de första 50 metrarna och ”Willy” såg chanslös ut, sedan tog hon in betydligt på sina två farligaste rivaler. Sista 50 meter blev en spännande kamp mellan de tre. Det förväntades en stark spurt av Willy den Ouden och hon avgjorde loppet då hon lämnade konkurrenterna bakom sig och hon vann med en meter. ”Willys” tid 1:08.1 sek. Första omgången till Rie Mastenbroek. Ms van Wuyckhuyse berättade att Willy den Ouden inte bara hade haft sina motståndare att brottas med, utan att hon även drogs med lättare halsont: - Vi hade en så fruktansvärd kväll bakom oss, förklarade hon till reportern på HetVaterland: Nu får hon förstås gå tidigt till sängs. Vi får se hur hon känner sig? Hon var uppe sent och hade feber, men nu kände hon sig mycket, mycket bättre än i går kväll.

 ”Rie” tangerade sitt eget olympiska rekord då hon vann den första semifinalen. I den andra var det dags för den nu friska Willy den Ouden som trots de negativa ryktena skickar en hälsning till sin pojkvän. På bana ett öppnar argentinskan Jeanette Campbell snabbast, men efter vändningen attackerar ”Willy” med sin snabba och eleganta simning. Hon närmar sig den argentinska mer och mer - men det sista rycket kom för sent. Med tiden 1.06.7 slutade "Willy" 1/10 bakom vilket innebar att de lätt kvalificerade sig för det slutliga loppet. 

Lättnanden var stor i det Holländska lägret: - När vi såg att ”Willy” simmade så bra så blev jag tårögd, sa Braun och en känslosam Wuyckhuse: - För första gången någonsin glömde vi att stoppa tidtagaruret. I OS-finalen på 100 meter frisim hade Willy den Ouden höga förväntningar på sina tunna axlar - vilka hon inte kunde motsvara.
Upp till tjugo meter före slutet, ledde ”Willy” fältet före Rie Mastenbroek, vilken med en imponerande slutspurt kom in igen med ett olympiskt rekord på 1:05.9. Willy avslutade svagt och slutade bara på fjärde plats. Campbell vann silver på den rekordtid som gällde inför finalen Arendt 2/10 bakom och sedan, ytterligare en sekund(!) bakom, Willy den Ouden 

Misstro och förvirring
Willy den Ouden simmade på tiden 1:07.6 i finalen. Det är obegripligt, jämrade sig HetVaterland. – Denna vänliga och trevliga tjej har just förlorat en illusion och just nu vet ingen hur vi skall hantera det. I fyra års tid har hon varit skyltfönstret för den kvinnliga simvärlden. Skulle dessa olympiska spel vara kulmen på hennes simkarriär? Guldet på 4x100 meter frisim var bara en klen tröst för den unga kvinnan som, före spelen, av alla hade placerats på en tron på Olympus höjder, men som nu bara tilldelades en plats i skuggan av Rie Mastenbroek - Kejsarinnan av Berlin.

Det definitiva tronskiftet
Willy den Oudens karriär fortsatte i ytterligare två år. Men den tidigare elegansen hade mer eller mindre försvunnit efter Berlin. Vid EM 1938 spelade hon en viktig roll i laget som vann silver på 4x100 meter frisim. De roede och hvide danskorna utklassade ”de Oranje” med åtta sekunder. Därför blev det ingen kamp på sista sträckan mellan Ragnhild Hveger och Willy den Ouden. Det blev ”Willys” sista framträdande i en simbassäng.

Hennes kändisskap var fortfarande stort och 1939 fick hon erbjudande från belgiska Pearl om att vara med i filmen Van het een komt het ander, ett erbjudande hon tackade ja till. När filmen började spelas in i Sonar-Studio i Bryssel 1940, invaderade tyskarna Belgien varför produktionen lades ned. Familjen flydde till Falmouth en kuststad i sydvästra England. Hon fick arbete som sekreterare på en holländsk firma i London. Där, i London, träffade hon en jämnårig svensk skeppsmäklare. De gifte sig och paret flyttade till hans vackra hus i Saltsjöbaden. Man kan undra hur denne långe, gänglige och helt okände svensk med ett utseende (som skulle få en dentist att skrika av lycka) lyckades hymnen band med den lilla späda simmerskan - en av Europas mest eftertraktade kvinnor?

”Willy” och ”Wille”

1945 Beslöt Simklubben Neptun att öppna upp den damsektion som sedan 1917 legat i träda. Samtidigt skulle, i och med krigsslutet, ”Willi” den Ouden och Staffan Broms flytta hem till i Saltsjöbaden.
Både som en inspirationskälla och som en ledar-/tränarkraft vore "Willy" en drömlösning för den unga damsektionen. Ledningen kalkylerade med att hon tillsammans med ”Wille” Grut skulle stå i frontlinjen i kampen mot SSK och Hellas gällande ”damherraväldet” i ”Medis” och ”Jerkadal”.
sommaren 1946 tog Tomtebolyckan slut ute i ”Saltis” medan ”Gruten” . . . ja, kanske hade han redan lyft blicken mot den olympiska prispallen i London?

Har, utan att lyckas, försökt få vidimerat eventuellt släktskap med Gijsbertus Cornelis den Ouden som gjorde 13 mål på 23 matcher för Djurgårdens IF 2003-04. "Geert", eller "stjärten" står ständigt högst upp på de blårandiga supporternas onskelista.

På mer än ett sätt var Willy den Ouden simningens Greta Garbo
1946 var hon fortfarande en mycket vacker flicka, vilket hon fick visa upp i sportmagasinet De Sportwereld. Tidningen intervjuade henne både i Stockholm och när hon var på besök ”hemma” i Rotterdam. Dessa intervjuer var förmodligen de sist a normala kontakterna hon hade med media. Sedan undvek hon helt media. Hon nekade till alla former av intervjuer liksom till all annan kontakt med pressen.
Efter skilsmässan flyttade ”Willy” tillbaka till Rotterdam och återförenades med familjen. Efter sitt tredje giftermål drog hon sig tillbaka i anonymitet. Många beklagade att hon under resten av sitt liv undvek media.
1972 försökte en journalist få en intervju med henne, men han kom inte längre än till ytterdörren. ”Willy” öppna dörren lite på glänt och sa till reportern att hon var sjuk och att hon inte ville bli intervjuad – något annat skäl gav hon inte.
Under senare delen av sitt liv arbetade hon i en pälsaffär men höll sig fortsatt undan från all
uppmärksamhet. Bara några gamla vänner som Rie Mastenbroek kunde kontakta henne emellanåt.
Bitter över sin simkarriär, levde Willy den Ouden sina sista år i fullständig isolering. 1997 dör en av de största simtalanger som någonsin kommit fram i Holland. Oavsett om hon tyckte om det eller inte, så har hon lämnat ett bestående avtryck i simhistorien.

Som den brittiska simexperten Pat Basford en gång sa:
- Willy den Ouden var femininiteten  personifierad på land och en flashig sjöjungfru i vattnet. 1970 blev hon invald i International Swimming Hall of Fame, och fick därmed den plats i simhistorien som hon förtjänade. Willy den Ouden . . . hon var ett svårfångat fenomen.