I början av 1930-talet var Hollands simmerskor lika mycket på tapeten inom idrotten som är idag. Två av dessa var  Willemijntje "Willy"den Ouden och Hendrika "Rie" Mastenbroek. Dessa simmerskor porträtteras av Owe Fröberg - mannen som i simkretsar är mest känd för att ha skrivit och sammanställt Simklubben Neptuns fantastiska 100-års bok. Owe skriver mest friidrott och fotboll men gör inhopp på simskrivandet ibland och det är vi glada för.

Willy den Ouden

”Willy” den Ouden
– de overzeese ster en de jonge ambassadeambtenaar

Hendrika "Rie" Mastenbroek

Sagan om sjöstjärnan och den unge ambassadtjänstemannen
Efter OS 1932 där amerikanskan Helene Madison var bassängens drottning, så dominerade holländskorna Willemijntje den Ouden och Hendrika Mastenbroek vid EM 1934 (”Willy”) och OS 1936 (”Rie”).
”Rie” vann, bara 15 år gammal, tre guld vid EM 1934. På ryggsim blev det ”bara” silver, trots att landsmaninnan ”Nida” Senff missade sista vändningen och tvingades simma tillbaka – men hon fick revansch i Berlin. Året efter förlorade hon sin amatörstatus eftersom hon arbetade som simlärare. 1968 invaldes hon i
International Swimming Hall of Fame”. ”Willy”  simmade med utsökt elegans och var bäst på kortare sträckor. Hon kom tvåa på 100 meter frisim vid EM 1931 endast 13 år gammal. Vid OS 1932 var ”Willy” spelens yngsta deltagare. 1970 invaldes hon i International Swimming Hall of Fame.Willy” är en av de största simtalanger som kommit fram i Holland. Hon växte upp i Hollands ledande simcentrum Rotterdam och levde upp till de förväntningar hon skapade. Hennes hus, inklusive alla hennes medaljer och troféer, förstördes då tyskarna bombade staden 1940. Hon flydde till USA och senare till London, där hon träffade en svensk vars far var diplomat på Sveriges ambassad

den Ouden och ”Mrs”

Nationens älskling  den lilla graciösa ”båten” från  Trädgårdsgatan

Till skillnad mot ”Rie” som gärna drog fram sina motståndare så simmade ”Willy” helst ensam. På 1930-talet var Rotterdam en riktig badstad. Det var hemstaden för ODZ och RDZ, de två ledande föreningarna i damernas simning och varandras största konkurrenter. Ömsesidiga kvinnors simklubb (ODZ) leddes av den dominerande "Ma” Braun Voorwinde (ständigt experimenterande med nya och tuffare träningsmetoder). Hennes simmare vann OS-medaljer på alla spel 1928-1952.

Rotterdams kvinnliga simklubb (RDZ) leddes av den kontrollerande "Mrs" Pieternella van Wuyckhuyse Groen Trots sina olika karaktärer, hade de två kvinnorna framgångar av globala proportioner. "Ma” nådde olympiska framgångar med sin dotter ”Zus” och Marie Baron, medan "Mrs" hade, RDZ-stjärnan ”Willy” den Ouden. Trots att de var olika karaktärer så var de samstämmiga- när de snubblade över en unik talang som var, eller skulle bli, simmare på internationell nivå och vilka skulle gå till historien som: ”Rie” Mastenbroek i ODZ och ”Willy” den Ouden i RDZ.

Badet vid Tuindersstraat

En naturtalang

Under en simtävling som årligen avgörs på drottningens dag, upptäckte den kände sim- och vattenpolostjärnan Truus Klapwijk, ”Zus” och ”Ma” Willys talang. Han såg något i henne och kontaktade RDZ:s ordförande van Wuyckhuyse-Groen. . . . ett fenomen var fött. I den lilla poolen på Tuinders-straat (Trädgårdsgatan) fick hon snart ögonen på sig. - Först simmar småflickorna, så blickar tidningen Het Vaterland tillbaka den 9 augusti 1932, sedan juniorerna och slutligen seniorerna . . . man simmar 50 meter hit och 25 meter dit . . . då kastar sig en liten flicka i vattnet, ja hon är t o m ett litet barn. Hennes simning väcker en plötslig och intensiv uppmärksamhet bland experterna på bassängkanten. Endast i sällsynta fall har en sådan lätt och mjuk simning observerats. Kroppen glider som en graciös båt, vilken drivs av en osynlig Badet vid Tuindersstraat motor, genom vattnet - så snabbt att ingen kan hålla hennes tempo

En sensationell debut
Redan från början simmade hon så snabbt att ett nationellt genombrott var nära förestående. Den 12 juli 1931 väckte hon världens nyfikenhet på sina exceptionella kvaliteter. Vid en tävling i DeKous i Rotterdam, sätter hon sitt första holländska rekord. Med sensationella 1:10.4 stryker hon Marie Brauns tid ur rekordrullorna – notera att Helene Madisons världsrekord löd på 1:08.0.

En bättre debut hade inte Willy de Oude kunnat önska sig. Att det inte var någon lyckoträff visar kvalet i Gouda, två veckor senare och hon kände sig ganska säker på ett få simma på EM i Paris. Hela Holland slöt henne i sina armar och den 2:a augusti vann Willy sitt första nationsmästerskap. På samma sätt som om det vore i dag så blåstes förväntningarna upp. För den holländska allmänheten, som varit van med segrar under de senaste åren, var det bara guld som gällde. Därför var besvikelsen stor över att det inte var den holländska trikoloren som vajade allra högst upp efter finalen på 100 meter frisim. Het Vaterland: -  Anledningen till att det inte direkt blev några holländska glädjerop var att det inte blev någon vinst på 100 meter frisim för damer. Dock tog man med stor tillfredsställelse till sig att Willy den Ouden som efter en rasande kamp, bakom segraren Yvonne Godard, fightade sig till en andra placering 2/10 före Joyce Cooper.


Guldet på 4x100 meter frisim gladde desto mer. Fyra dagar efter den mörka dagen var reportern gladare: ”Het Orange” toppade den fredliga kampen mellan nationerna. Willys upptakt inför den olympiska säsongen väckte stora förhoppningar. Redan i november blev hon första holländska under 1:10 och i maj satte hon sitt första europarekord 1:08.6.  Det stod ganska klart att fjortonåringen skulle få göra resan till Los Angeles. Det stod mer och mer klart att, de europeiska ässen, kunde räcka ända fram och hålla amerikans-korna bort från prispallen. I juni togs hon definitivt ut till spelen men problemen med ekonomin kvarstod och NOC måste samla in pengar för att kunna skicka ett lag. Efter att det holländska fotbollsförbundet donerat 10.000 guilders, kunde man ”sjösätta” 24 idrottare på båten.  Bland dem ”Willy” den Ouden som, p g a sin låga ålder, beviljades dispens.

Europas älskling ”Willy” Ouden och Helene Madison
Äntligen på väg till Amerika

Hopp för Europa
På eftermiddagen den 6 augusti 1932, simmades 100 m frisim för kvinnor. I Het Vaterland skrev hon själv att: - . . . jag var mycket nervös och hade nästan inte sovit en blund. Striden började. Allt var dödstyst.  Klar! – Pang . . . vi var iväg. Vid vändpunkten var jag en meter före Äntligen på väg till Amerika Eleanor Saville och tänkte att jag måste hålla farten. Sedan blev jag dödsrädd: Hade jag missat vändningen? Det kändes som jag hade hjärtat i halsgropen och mina ben verkade förlamade och Saville passerade mig.    

 Saville vann sitt övertygande på nytt olympiskt rekord, 1:08.5, medan ”Willy” slutade tvåa. 1:09.2 var mer än tillräckligt för att få simma i morgondagens semifinal.
Willy skrev: - Jag sov gott den natten, och på morgon låg jag och latade mig i sängen. Klockan tre var det dags igen. Jag var orolig och tankarna for genom huvudet och jag tänkte: "Will”, gör som du brukar. Efter starten såg jag Saville i ögonvrån, och vid vändpunkten kom vi rätt till. Det gick bra då jag simmade hem, men under de sista 25 metrarna simmade jag fort och vann med två meter. En holländsk herre hade tagit tid och sa att: - ”Willy”, du måste få höra om det nya olympiska rekordet. Jag trodde inte det jag hörde och föll rakt tillbaka i vattnet igen. 1:07.6! Det hade jag aldrig kunnat drömma om.

Prispallen på 100 meter frisim: Willy van Ouden, Helene Madison och Elenor Saville
Kollorerad bild av slutspurten på 100 meter
Guldlaget på 4x100 meter: Willy den Ouden, Rie Mastenbroek, Ans Timmermans och Willie Selbach.

Uppståndelsen bekom henne föga
Som vanligt var Willy den Ouden den som var mest behärskad . . . Hon förblev lugn och leende bland allt jubel och alla blommor som hennes supportrar lämnade över. Den holländska simsportens ”moder”, Triebels-Koen, rådde henne då klokt:
- Jag hoppas att du kan fortsätta vara samma enkla flicka, eftersom fortsatta framgångar beror på detta.

Otroliga världsrekord  
Framgångarna fortsatte och hon var kan-ske som bäst 1934. Redan i februari bröt hon, som första kvinna, den magiska en-minutsgränsen på 100 yards.Fenomenala världsrekord på 100 och 400 meter frisim följde under året: 1:05.4 på 100 meter i februari och otroliga 1:04.8 i april. Det senare resultatet var m a o nästan två(!) sekunder snabbare än det Madisonrekord som gällde för mindre än nio månader tidigare. Inte nog med det. Tre månader senare förbättrade hon även Madisons världsrekord på 400 meter frisim från OS i Los Angeles med 12½ sekund från 5:28.5 till 5:16.0.
Vid EM i Magdeburg kunde ingen utmana henne på 100 meter frisim och hon vann med en sekund före ”Rie”. Guldet på 4 x 100 m frisim vann holländskorna, med ”Rie” och ”Willy” på de avslutande sträckorna, med nio sekunder före Tyskland. Det var endast på 400m frisim Willy som hon mötte motstånd – i form av ”Rie”.

Den spända konkurrensen varade
Det uppstod en spänd konkurrens vilket utmynnade i en spännande duell mellan Willy” van Ouden och Rie Mastenbroek. Hela loppet simmade de sida vid sida. Het Vaterland skrev: Ingen av konkurrenterna orkade med att följa dem . . . 300 meter passerades på 4:07 och fortfarande var det helt jämnt mellan de två. På sista längden ökade Willy den Ouden något, men Rie Mastenbroek svarade direkt med en formidabel slutspurt. På de sista tio metrarna simmade de helt jämnt. Till slut visade klockorna 5:27.8 på båda simmarna. Det beslöts att en omsimning skulle lösa upp dödläget.
Men Willy den Ouden drog sig ur denna. Under segerceremonin
stod Mastenbroek ensam högst upp på prispallen och nöjde sig inte förrän ”Willy” stod där bredvid henne. Arm i arm gick sedan de två simmarna tillbaka till omklädningsrummet och som en av åskådarna kommenterade detta: - Hoe is het mogelijk na zulk een fellen strijd (Hur är detta möjligt efter en sådan hård kamp)?

. . . inte så länge
Loppet i Magdeburg var karakteristiskt både för Willy den Ouden som för Rie Mastenbroek. Trots att ”Willy” hade en mycket vacker simstil, så var hennes mentala styrka mer bräcklig. Endast då hon var säker på att hon skulle vinna, så kunde hon fortsätta att simma med sin avspända teknik. Då hon skulle utmana sina motståndare på de sista metrarna, så tappade hon tekniken och gled inte lika lätt genom vattnet och tempot sjönk. Willy den Ouden var alltså i högsta grad en
rekordsimmare som alltför gärna simmade mot klockan och att slippa koncentrera sig på konkurrenter bredvid sig. Rie Mostenbroek var ”Willys” raka motsats och i behov av en stark konkurrent. Det var det som gav henne inspiration och hon avgjorde då oftast på slutet. ”Rie” var mer av en tävlingsmänniska medan ”Willy” var en ”riktig” stilsimmare.

Men ”Willys” berömmelse gick inte attförringa och hon fortsatte att vara populär. 1934 delar på en smörgås under OS i Berlin vågade sig den berömde sportjournalisten Han Hollander sig t o m på att sjunga in en sång skriven av Pieter Goemans.

Het Zwemlied (Simsången)
Det var en gång en Sus Braun, Marie Baron och nu aktuelle Wil den Ouden.
Hon är fortfarande med Rie Mastenbroek stjärnan i denna sporten,
och de dyka ner i vattnet, ingen dödlig de älskar.
Sedan vända de tillbaka med nya rekord.
Alla människor har djup respekt för hennes starka armar,
misskrediterar mästaren själv, som simmar med, utan att bli förolämpad
vi skryta om hennes krafter, lika väl om hennes charm.
När hon likt en sjöjungfru, de svala vågorna bryta,
är simning vårt liv, bad vår lust och aldrig med vatten konkurrenterna branden släcker.
Låt oss, män och kvinnor, sträva för simning, för att ge ny lyster åt Hollands röda-vita-blå.

”Willy” gratulerar olympiamästaren på 100 meter frisim, ungraren Ferenc Csik
Det oranga guldlaget: Willy den Ouden, Rie Mastenbroek, Tini Wagner och Willie Selbach

”Willy” sätter ett (i alla fall under 20 år) oslagbart världsrekord
1935 var ännu ett framgångsrikt den Ouden-år. I slutet av säsongen innehade ”Willy” alla världsrekord upp t o m 500 m frisim. En prestation som bara hennes företrädare Helene Madison, liksom hennes efterträdare, danskan Ragnhild Hveger, har lycktas med. Hon var också den största favoriten till OS-guldet på 100m frisim vid Berlinspelen – speciellt efter det att ”Willy” i februari 1936 noterade, som det med tiden visade sig vara, ett legendariskt världsrekord. Under "vänlighetens olympiska spel" i Amsterdam, där alla intäkter var öronmärkta för AGO (Institutet för arbetarnas mentala utveckling), stannade klockorna redan efter 1:04.6 År efter år, försökte simmare att simma fortare, men tiden verkade nästan vara oslagbar. Den var faktiskt ouppnåelig i två hela decennier. 1956 efterträdde Dawn Fraser äntligen Willy den Ouden på världsrekordtronen. Mer om detta finns att läsa i fakta rutan längre fram.

Drottningen är död – länge leve den nya drottningen
Även om Willy själv under våren 1936, hade krönt sig till att vara den absolut snabbaste kvinnan i världen, så började hennes tron att skaka. Under holländska mästerskapen i Gouda satsade Rie Mastenbroek på att se till att van Oudens regeringstid som den snabbaste simmaren var över. Det blev en ovanligt spännande kamp mellan de båda titanerna. Efter en tjuvstart, skrev Het Vaterland, kom de iväg på bästa sätt. Willy van Ouden leder fram mot vändpunkten med Rie Mastenbroek precis bakom henne. ”Rie” crawlar sakta närmare och det blir en kamp om ledningen. I en stark spurt närmar sig Mastenbroek centimeter för centimeter och vinner, medan Willy tappar. ”Rie” triumferar till slut med vad domarna bedömde som en halv längd.
Världsrekordhållaren besegrades, sprinterdrottningen var avsatt. Var det sportsliga nederlaget i sig ett beskt piller för Willy den Ouden, så kännetecknades hennes privatliv av kändisskapets baksida. Dagarna efter det nationella mästerskapet skrev Het Vaterland att: Willy den Ouden sedan en tid fått hotfulla brev, där man krävde att hon skulle betala 100 guilden. Om hon inte ”Willy”och ”Csiken” skulle bry sig om kravet, så kunde det mycket väl betyda att i storformat hennes framgångsrika karriär var över. Trots att brevskrivaren förbjudet den Ouden att ge intervjuer i ämnet, så bestämde sig Willys pappa för att göra ett uttalande: - Vi tog det mer som ett dåligt skämt, än ett verkligt hot.

I skuggan av kejsarinnan av Berlin
Olympiska spelen i Berlin var redan i full gång och sprintern Tinus Osendarp hade vunnit sin och Hollands första medalj – brons på 100 meter bakom ”Jesse” Owens och Ralph Metcalfe. Det blev brons även på den dubbla distansen, vilket bevisade att han var ”Världens snabbaste vite man”. Frågan är om omdömet gällt om Lennart Strandberg inte hade dragit baksidan i 100-metersfinalen?
Samtidigt som Tinus vann sin första medalj så mötte Willy den Ouden upp Ans Timmermans, Dien erkmeester och van Wuykchuyse-Groenstationen i Delft under stort allmänt intresse. Fortfarande var ”Willy” den stora simstjärnan i Holland. Rie Mastenbroek hade avslutat sitt första träningspass i simstadion innan Willy den Ouden, som hade försenats av simmare som var på jakt efter hennes autograf, var på plats.
Spänningen ökade. Pressen spekulerade om de holländska chanserna. Willy den Ouden var världsrekordhållare på 100 meter frisim, men ”Rie” Mastenbroek och Tini Wagner hade under den senaste tiden visat att hon inte längre var oövervinnerlig. 

Willy den Ouden
Willy den Ouden och Han Hollander

Sjukdom nära stoppa ”Willy” 
Simningen inleddes med 100 meter frisim för damer. Efter en hård kamp med tyskan Gisela Arendt hade ”Rie” Mastenbroek, i det första heatet, simmat till sig en plats i semifinalen på det nya olympiskt rekordet 1:06.4. I det andra heatet simmade Willy den Ouden på samma bana, den tredje, som ”Rie” simmat. På bana två Australiens Evelyn de Lacy pch på den femte den starka amerikanskan Olive McKean.
Duon startade snabbt de första 50 metrarna och ”Willy” såg chanslös ut, sedan tog hon in betydligt på sina två farligaste rivaler. Sista 50 meter blev en spännande kamp mellan de tre. Det förväntades en stark spurt av Willy den Ouden och hon avgjorde loppet då hon lämnade konkurrenterna bakom sig och hon vann med en meter. ”Willys” tid 1:08.1 sek. Första omgången till Rie Mastenbroek. Ms van Wuyckhuyse berättade att Willy den Ouden inte bara hade haft sina motståndare att brottas med, utan att hon även drogs med lättare halsont: - Vi hade en så fruktansvärd kväll bakom oss, förklarade hon till reportern på HetVaterland: Nu får hon förstås gå tidigt till sängs. Vi får se hur hon känner sig? Hon var uppe sent och hade feber, men nu kände hon sig mycket, mycket bättre än i går kväll.

 ”Rie” tangerade sitt eget olympiska rekord då hon vann Willy den Ouden den första semifinalen. I den andra var det dags för den nu friska Willy den Ouden som trots de negativa ryktena skickar en hälsning till sin pojkvän. På bana ett öppnar argentinskan Jeanette Campbell snabbast, men efter vändningen attackerar ”Willy” med sin snabba och eleganta simning. Hon närmar sig den argentinska mer och mer - men det sista rycket kom för sent. Båda noterades för 1:06.7 vilket innebar att de lätt kvalificerade sig för det slutliga loppet. 

Lättnaden var stor i det Holländska lägret: - När vi såg att ”Willy” simmade så bra så blev jag tårögd, sa Braun och en känslosam Wuyckhuse: - För första gången någonsin glömde vi att stoppa tidtagaruret. I OS-finalen på 100 meter frisim hade Willy den Ouden höga förväntningar på sina tunna axlar - vilka hon inte kunde motsvara.
Upp till tjugo meter före slutet, ledde ”Willy” fältet före Rie Mastenbroek, vilken med en imponerande slutspurt längs hon kom in igen ett olympiskt rekord på 1:05.9. Willy avslutade svagt och slutade bara på fjärde plats. Campbell vann silver på den rekordtid som gällde inför finalen Arendt 2/10 bakom och sedan, ytterligare en sekund(!) bakom, Willy den Ouden och Han Hollander Willy den Ouden!

Misstro och förvirring
Willy den Ouden simmade på tiden 1:07.6 i finalen. Det är obegripligt, jämrade sig HetVaterland. – Denna vänliga och trevliga tjej har just förlorat en illusion och just nu vet ingen hur vi skall hantera det. I fyra års tid har hon varit skyltfönstret för den kvinnliga simvärlden. Skulle dessa olympiska spel vara kulmen på hennes simkarriär? Guldet på 4x100 meter frisim var bara en klen tröst för den unga kvinnan som, före spelen, av alla hade placerats på en tron på Olympus höjder, men som nu bara tilldelades en plats i skuggan av Rie Mastenbroek - Kejsarinnan av Berlin.

Det definitiva tronskiftet
Willy den Oudens karriär fortsatte i ytterligare två år. Men den tidigare elegansen hade mer eller mindre försvunnit efter Berlin. Vid EM 1938 spelade hon en viktig roll i laget som vann silver på 4x100 meter frisim. De roede och hvide danskorna utklassade ”de Oranje” med åtta sekunder. Därför blev det ingen kamp på sista sträckan mellan Ragnhild Hveger och Willy den Ouden. Det blev ”Willys” sista framträdande i en simbassäng.

Hennes kändisskap var fortfarande stort och 1939 fick hon erbjudande från belgiska Pearl om vara med i filmen Van het een komt het ander, ett erbjudande hon tackade ja till. När filmen började spelas in i Sonar-Studio i Bryssel 1940, invaderade tyskarna Belgien varför produktionen lades ned. Familjen flydde till Falmouth en kuststad i sydvästra England. Hon fick arbete som sekreterare på en holländsk firma i London. Där, i London, träffade hon en jämnårig svensk skeppsmäklare. De gifte sig och paret flyttade till hans vackra hus i Saltsjöbaden. Man kan undra hur denne helt okände svensk lyckades knyta hymnens band med en av
Europas mest eftertraktade kvinnor?

”Willi” och ”Wille”

1945 Beslöt Simklubben Neptun att öppna upp den damsektion som sedan 1917 legat i träda. Samtidigt skulle, i och med krigsslutet, ”Willi” den Ouden och Staffan Broms flytta hem till familjens villa i Saltsjöbaden.
Både som en inspirationskälla och som en ledar-/tränarkraft vore det en drömlösning för den unga damsektionen. Ledningen kalkylerade med att hon tillsammans med ”Wille” Grut skulle stå i frontlinjen i kampen mot SSK och Hellas gällande ”damherraväldet” i ”Medis” och ”Jerkadal”.
Tyvärr tog Tomtebolyckan slut ute i ”Saltis” medan ”Gruten” . . . ja, kanske hade han redan lyft blicken mot den olympiska prispallen i London?

Starten på 100 meter frisim för damer vid OS i Los Angeles 1932.

På mer än ett sätt var Willy den Ouden simningens Greta Garbo
1946 var hon fortfarande en mycket vacker flicka, vilket hon fick visa upp i sportmagasinet De Sportwereld. Tidningen intervjuade henne både i Stockholm och när hon var på besök ”hemma” i Rotterdam. Dessa intervjuer var förmodligen de sist a normala kontakterna hon hade med media. Sedan undvek hon helt media. Hon nekade till alla former av intervjuer liksom till all annan kontakt med pressen.
Efter skilsmässan flyttade ”Willy” tillbaka till Rotterdam och återförenades med familjen. Efter sitt tredje giftermål drog hon sig tillbaka i anonymitet. Många beklagade att hon under resten av sitt liv undvek media.
1972 försökte en journalist få en intervju med henne, men han kom inte längre än till ytterdörren. ”Willy” öppna dörren lite på glänt och sa till reportern att hon var sjuk och att hon inte ville bli intervjuad – något annat skäl gav hon inte.
Under senare delen av sitt liv arbetade hon i en pälsaffär men höll sig fortsatt undan från all
uppmärksamhet. Bara några gamla vänner som Rie Mastenbroek kunde kontakta henne emellanåt.
Bitter över sin simkarriär, levde Willy den Ouden sina sista år i fullständig isolering. 1997 dör en av de största simtalanger som någonsin kommit fram i Holland. Oavsett om hon tyckte om det eller inte, så har hon lämnat ett bestående avtryck i simhistorien.

Som den brittiska simexperten Pat Basford en gång sa:
- Willy den Ouden var feminiteten personifierad på land och en flashig sjöjungfru i vattnet. 1970 blev hon invald i International Swimming Hall of Fame, och fick därmed den plats i simhistorien som hon förtjänade. Willy den Ouden . . . hon var ett svårfångat fenomen.

En sammanfattning av Willy den Ouden Willy den Ouden av Anthony Th. Bijkerk, ISHOF 

- Det är svårt att beskriva Willy den Ouden som person. I akter som upprättades av Holländska justitiedepartementet i London under andra världskriget beskrivs hon som fåfäng, inte speciellt klyftig, faktiskt en ganska slät figur som ansåg sig vara Guds gåva till mänskligheten.

Det var faktiskt ingen överraskning att hon blev den person som hon blev, speciellt som hon i så tidig ålder hyllades som simningens största mirakel. Hon tvingades uthärda ständiga granskningar, jagades av paparazzis och bemöttes med stora hedersbetygelser var än hon simmade.

Hon bodde på de bästa hotellen, reste extravagant, hon var söt och hon visste det själv alltför väl. Hennes senare liv visade att hon inte kunde finna någon tillfredsställelse i det – i alla fall inte i sitt personliga leverne. Hon dog förmodligen som en mycket ensam kvinna.

Några simmeriter

EM 1931
100m fr: 1) Yvonne Godard FRA 1:10.0, 2) “Willy” den Ouden 1:11.8.
400m fr: 1) Marie Braun HOL 5:42.0, 2) Joyce Cooper GBR 5:54.0.
4x100m fr: 1) Holland (“Willy” str III) 4:55.0, Storbritannien 5:00.8.

OS 1932
100 m fr: 1) Helene Madison USA 1:06.8, 2) “Willy” den Ouden 1:07.8.
400m fr: 1) Helene Madison USA 5:28.5, 2) Lenore Knight USA 5:28.6.
4x100m fr: 1) USA 4:38.0, 2) Holland (“Willy” str IV) 4:47.5.

EM 1934
100m fr: 1) ”Willy” den Ouden 1:07.1, 2) ”Rie” Mastenbroek HOL 1:08.1.
400m fr: 1) ”Rie” Mastenbroek HOL 5:27.4, 2) ”Willy” den Ouden 5:27.4  som avstod omsimning
4x100m fr: 1) Holland (”Rie” str III, ”Willy” str IV) 4:41.5, 2) Tyskland 4:50.4. ”Rie” vann även 100 meter ryggsim.

OS 1936
100m fr: 1) ”Rie” Mastenbroek HOL 1:05.9, 2) Jeanette Campbell ARG 1:06.4, 4) ”Willy” den Ouden 1:07.6.
400m fr: 1) ”Rie” Mastenbroek HOL 5:26.4, 2) Ragnhild Hveger DEN 5:27.5.
4x100m fr: 1) Holland (”Rie” str I, ”Willy” str III) 4:36.0, 2) Tyskland 4:36.8.

”Rie” tog även silver på 100 meter ryggsim. 

EM 1938 tronskiftet. Hveger vann 100, 400 och 4x100 meter
100m fr: 1) Ragnhild Hveger DEN 1:06.2, 2) Birte Ove-Petersen DEN 1:06.8
400m fr: 1) Ragnhild Hveger DEN 5:09.0, 2) Ria van Veen HOL 5:27.7.
4x100m fr: 1) Danmark 4:31.6 (Hveger str IV), 2) Holland (”Willy” str IV) 4:39.5.
Programmet omfattade då: 100 och 400 meter frisim, 100 och 200 meter ryggsim samt lagkapp.

”Willy” noterade 15 världsrekord på alla nio distanser 100y – 500m utom 440y. 1935- 1937 höll hon alla dessa rekord samtidigt. (Ries” rekordskörd stannade vid fem) I allmänhet var det Hveger som slog rekorden. 1933-1936 förbättrade den Ouden (som var den som först sinnade 100 yards under minuten) rekordet på 100 meter frisim från 1:06.6 till 1:04.6.

Det senaste rekordet stod sig, så när som på sex dagar, i 20 år. Så länge har inget annat världsrekord i simning överlevt (totalt innehade hon 100-meters rekordet i 22 år och 8 månader). Då simmade Dawn Fraser på 1:04.5. Nästan sju år senare blev hon den första kvinna som simmade sträckan under minuten. Drygt ett år senare simmade Fraser distansen, åtta år och åtta dagar efter sitt första rekord, på 58.9 – det stod sig i sin tur i drygt sju år.

Dawn Fraser vann 100 meter frisim vid OS 1956, 1960 och 1964 och vann ett silver på 400 meter frisim 1956. 1956 vann hon även guld på 4x100 meter frisim, vilket förbyttes till silver 1960 och 1964. 1960 blev det även ett silver i lagkappen över 4x100 meter medley.

Det privata då

Willemijntje den Ouden (f. 1 januari 1918 i Rotterdam, d. 12 juni 1997 i Rotterdam; 79 år).
far: gästgivaren och krögaren Anthony Victor Jozephus den Ouden (1885-1963; 78 år) & mor: Willemijntje Kuipers (1890-1964; 74 år).

make I: skeppsmäklare Gustav Staffan Broms (f. 24 januari 1917 i Stockholm, d. 30 oktober 1995 i Djursholm; 78 år) (g. 28 oktober 1943 i London, sk.m. 24 juni 1946; 2 år 8 månader)

make II: agronomen och reseledaren Wicher Hooite Hunter (1920-1990; 70 år) g. 27 november 1953 i Amsterdam, sk.m. 15 augusti 1957; 3 år 9 månader).

make III: jägaren Jan Schupper Edwin (1915-1978; 63 år) (g. 10 mars 1958 i Rotterdam; sk.m. 5 maj 1959; 1 år 2 månader). Alla äktenskapen var korta (totalt 7 år och 7 månader) och barnlösa.

Man kan återigen ställa sig frågan: Hur lyckades denne helt okände svensk knyta hymnens band med en av Europas mest eftertraktade kvinnor?

Ovan:  Staffan Broms och och ”Lill-Babs” i radioprogrammet Morronkvisten 1954  Till vänster:  den Ouden och Hveger

Det var en gång
Det finns många, för de flesta, okända historier och kopplingar inom idrotten. Denna historia om Willy den Oudens svenska äktenskap är en av dessa och en som bara har legat och väntat på att berättas. Nu fick jag en koppling i o m att jag skrev om hennes efterträdare . . . Ragnhild Hveger.

Det intressanta med the Swedish connection är inte giftermålet i sig utan vem skeppsmäklaren egentligen var. Hennes svenske man var nämligen ingen mindre än Staffan Broms . . . just det den Staffan Broms . . .smörsångaren och jazzgitarristen Staffan Broms!
Staffan Broms debuterade i början av 1930-talet och var aktiv i drygt 60 år. Han skivdebuterade 1936 och året efter sjöng han på den första svenska swingplattan med engelsk refrängsång: Sing baby, sing och You Turned the Tables on Me. Fram till i början av 1940-talet spelade han med Emil Iwring, Hasse Kahn, Miff Görling och Lillebror Söderlundhs orkestrar. 

Till yrket var han skeppsmäklare och under andra världskriget arbetade en tid på den svenska legationen i London. I början av 1950-talet lanserades han som schlagersångare och nådde 1954 sin topp med dängan Hälften så kär. Cool water var en annan framgång (klicka på länkarna). 1956 engagerades han som gitarrist i Anders Burmans orkester och fortsatte att spela jazz- och dansmusik i olika band. Återigen: Hur lyckades den långe skeppsmäklaren fånga den späda sjöjungfrun i sitt nät? 


Europas älsklingar

Willy van Ouden var till synes liten och spröd till växten. Hon såg, i jämförelse med sin konkurrenter, närmast ut som en glad liten flicka. Det gjorde att alla tog till sig henne. Hennes väna uppenbarelse väckte uppmärksamhet och hon hamnade hela tiden i centrum.

Hon var sannerligen Europas egen lilla älskling och hade i dag varit en fixstjärna, likt dagens pop- och filmstjärnor, som hela tiden skall stå till allmänhetens förfogande. Kanske var det anledningen bakom hennes tilltagande skygghet.
 I mitten av 30-talet hade hon bara en konkurrent i Europa när det gällde uppmärksamhet och stjärnstatus nämligen den norska konståkerskan och filmstjärnan Sonja Henie.