Simmaren Bosse Westergren
Pappa Folke och brorsan Lasse var det banade vägen för Bosse Westergren att ta
sig in i simidrotten. En av landets mest etablerade simprofiler. Den 23 maj
fyller han 70 år och SIMMA vill gärna sätta strålkastaren på ”Bosse Wester” av
flera anledningar.
Först för att han är en av landets yngsta elitidrottare på herrsidan genom alla
tider, alla idrotter.
Men också för att har haft en lång intressant tränarkarriär som just under 2020
har börjat inflygning mot ett avslut. Bosse Westergren har inte varit den som
knuffat sig längst fram i ledet bland svenska simtränare och har kanske inte
fått den uppmärksamhet som han borde.
En tredje anledning är att när SIMMA, som fyller 20 år den 1 maj, gjorde sitt
första reportage ute på fältet så var det när Bosse fyllde 50 år och det när
med en simhemsida var något nytt och unikt. Det vill vi nu följa upp när han
jubilerar igen. Med andra ord – Bosse är
som ett ”kinderägg i simformat”.
Pappa Folke hade sysslat med simhopp och brorsan Lasse hade börjat simma i Hellas.
Lasse var den i familjen som nådde en SM-prispall först. SM-brons på 200m
bröstsim men han också den som blev svensk mästare först i familjen. Brorsan
Lasse vann SM-guldet i den numera avdöda idrottsgren livräddning år 1964. Bosse
nådde inte översta SM-medaljsteget och tog SM-guld förrän 1967 men redan långt
innan hade han märkts i den svenska simbassängen.
Han lärde sig simma relativt sent. Först som nioåring kunde
han ta sig fram i vattnet utan för mycket understöd. Men sen gick det fort och som
11-åring simmade han hem en medalj på Sum-Sim. Silvermedalj på 25 meter under
de första Sum-Sim tävlingarna i Västerås 1961. Detta uppmärksammades och jätten
Gluff-Gluff i simvärlden den gången, Stockholmspolisen. Polsien knep talangen
från Hellas. Som 11-åring togs han in från en allmänhetens bana på Medis i
Stockholm (eg. Forsgrenska Badet) till en av de officiella träningsbanorna som
Polisen och Neptun hade i den tidens centralanläggning i huvudstaden. 11-åringen
hamnade i samma träningsgrupp som Janne Lundin, Rolf Möller, Håkan Bengtsson och
andra stjärnor. Simmare som fanns i eller var på väg till stora landslaget under
ledning av Åke Lindgrehn. Polisen profilerade simcoach.
Utvecklingen satte verklig fart i och med att han hamnade i
Polisen orange/svarta stall. SM-debut som trettonåring 1963. I Polisens
andralag på 4x100m fjärilsim och det blev en medalj vid första försöket. Silver
efter klubbens förstalag som vann de populära specialsimslagkapperna som simmades
på Inne-SM dåförtiden. 4x100m bröstsim / fjärilsim/ ryggsim.
Men SM-debuten innebar inte bara medalj i lagkapp. Den 13-årige, ja han hade inte fyllt det utan det skulle ta ytterligare ett par
månader - simmade också 200m fjärilsim i debuten och blev trea. Den medaljen
såg man inte komma men efter Malmö-Sm 1963 var Bosse Wester en etablerad SM-simmare.
Tiden på Sm- för honom 2.28.5. SM-medalj som 12-åring. Känn på den
informationen!
Ett år senare var han i vattnet på specialdistansen 200 m fjärilsim och vid en
tävling i Visby på Gotland (23 feb 1964) slog han svensk rekord och noterade
2.20.0. Det är kanske den yngste någonsin som har slagit svenskt rekord i
simning på herrsidan.(vi tar tacksamt emot info som påstår motsatsen)
Just 200m fjärilsim skulle de närmaste femton åren bli en riktigt svenskgren
med internationella rekordslagare som Ingvar Eriksson, Peter Feil och Pär
Arvidsson i vattnet. Men Bosse Westergren är den yngste av dem alla – när han
lyckas knäcka det svenska rekordet.
Visserligen tog det några år innan den första SM-titeln kom - men under vägen
så vann han de Europeiska Junior Mästerskapen både 1964 i Dortmund, och 1965 i
Paris. EJM som de första åren var inofficiella – först i och med EJM 1967 (då
det gick i Sverige och Linköping) blev det ett officiellt mästerskap.
De internationella eskapaderna skulle fortsätta för den unge
Polisensimmaren. Sommaren 1965 vann han NCAA-Juniors i Washington och efter det
fick han rubriker som ”världen snabbaste junior i fjärilsim”.
Sommaren efteråt (1966) var det dags för debut på internationellt
seniormästerskap. Europa-mästerskapen i Utrecht. Denna gång utan någon
framskjuten placering.
1967 visade Bosse Westergren att det inte bara var fjärilsim
som han kunde simma. På JSM det året (i Luleå) vann han 200m medley före den
ett år yngre coming talangen just på medley, Gunnar Larsson. En seger som
polisensimmaren rankar högt.
Peaken i Bosse Westergren simliv kom i och med deltagandet i
Olympiska Spelen i Mexico City 1968. Ett läger som hade föregåtts av massor med
diskussioner om positiva resp. negativa höghöjds-varianter av simmare. En del simmare
hade mer eller mindre sjunkit i bassängen under för-OS 1967. Den mexikanska huvudstaden
som är belägen på 2250 meters höjd över havet gav ju också en del underliga och
oväntade resultat – kopplat till just höjden över havet. Felipe Munoz var det
mest överraskande segernamnet i spelens bassäng. Hans insats kom i rättan tid. Det
hade gått en vecka av tävlingarna och ingen hemmamedalj alls. Då dök han upp, Munoz och skapade det mest nationella emotionella
ögonblicket under spelen (se hans lopp och lyssna på hans egna kommentarer här - klick
Men den svenska uppladdningen grundade sig på dåtidens
fysiologiska rön. Den svenska simtruppen landade i Mexico City 30 dagar före
spelen för att anpassa sig till höjden. Det betydde att för att kunna deltaga i
OS 1968 fick man sätta av 40 dagar på plats på ort och ställe.
Bosse Westergren då. Jo det blev en semifinalplats i bassängen, på 100m
fjärilsim. 59.9 i försöken och samma tid i finalen. Det hade behövts sex
tiondelar bättre tid för att nå finalen den gången. Bosse simmade också i två
lagkappslag, 4x100m medley och 4x100m fritt. Sverige blev utslagna i försöken i
bägge lagkapperna.
Nu drygt femtio år senare är det kanske inte simningen som
var de största upplevelserna i Mexiko säger Bosse. Sverige gjorde inget bra OS
utani efterhand så ligger fokus mycket på det andra man uppleva. Sporthändelser
som - Debuten för Fosburys flopp i friidrottens höjdhopp, Bob Beamon gigantiska
längdhopp och så de amerikanska löparna Smith och Carlos och allt som skedde
runt dem. Så naturligtvis också att bli bekant med den svenske friidrottssärlingen
Ricky Bruch – rankar Bosse som de stora grejorna som sitter kvar i minnet idag.
Efter OS 1968 var det en knagglig simväg för
Polisensimmaren. En ryggskada förstörde mycket av simningen under säsongen 1969
och också EM-året 1970. EM i Barcelona som innebar någon form av nytändning för
svensk simning efter ett antal magra år. Bosse kvalade in till Barcelona
En kul grej med det som kan inrymmas i Bosse Westers simkarriär
är att han gjorde sin första utlandstävling i finska Kotka 1963 och den sista
var också i Kotka fast året den gången var 1972. Som simmare alltså men efter
detta kom som bekant en rad av år som simtränare.
