2020-07-04 Öresundsbron och Broloppet firar 20 år
Simmas Bosse Hultén har snackat simning som arenaspeaker och som TV-kommentator under många år. Men han har också slirat in på en del andra sporter. Friidrott är en sådan och ett aktuellt ämne är Öresundsbron som i dagarna fyller 20 år. Läs hans krönika om detta.
Under årens lopp har jag varit speaker på massor av tävlingar och
också en del udda föreställningar inom och utom idrottens värld. På CV:et står
50 senior-SM i simning, 8 Europamästerskap, 1 Världsmästerskap, 23 World Cup-tävlingar
och uppemot 600 dagar av snackande inom simidrotten. Lägg därtill fem år allsvensk
fotboll, Elitserien i handboll, Davis Cup i tennis, friidrottsgalor,
Mästargalor, Tipslaget i fotboll, hundtävlingar och inte minst skidloppet,
Gåsaloppet i Skanör. Allt detta kanske sammanlagt 800 dagar av snackande. Lägg
därtill 20 år på Eurosport. För att travestera TV-programmet Lorry ”Mycket
idrott har det blivit.”
Men den kanske mest minnesvärda dagen av alla dagar som speaker var kanske år
2000 och det första ”Broloppet” i Malmö.
I dagarna firas det ju 20 års jubileum av Öresundsbrons
tillblivelse och för oss som lever nere i den här regionen är det kanske den
viktigaste händelsen det senaste halvseklet. Hur hade det sett utan en
Öresundsbro idag? Den frågan kan man ställa sig! Integrationen av samhällena på bägge sidorna
om Sundet har dock inte hängt med i den takt som man hade hoppats. Hade Malmö
varit svensk huvudstad så hade säkert det hela sett annorlunda ut men med ett
svenskt styre med utsikt från de norra provinserna, läs Stockholm, så har
Öresundsintegrationen inte fått den betydelse som den borde haft på agendan.
Samspelet mellan de bägge huvudstäderna är inte det bästa. Danskt kynne contra
svensk plakatpolitik har svårt att enas.
Men nu var det inte riktigt det som var grejen med de här raderna.
Utan mer se tillbaka på det som hände de där dagarna i juni år 2000. Själva
invigningen av Bron skedde den 1 juli men innan dess hade det arrangerats ett
antal invigningsevent och för den sakens skull fanns det ju massor av
sidoprojekt som skulle uppfyllas. Bl.a var uppställningen av det medicinska
teamet och säkerheten, enorm. Två år tidigare hade man i Danmark haft invigning
av Stora Bältbron och erfarenheterna från den övningen gjorde att man skärpte
planeringen från svensk sida när det kom till invigning av Öresundsbron..
Antalet döda vid den danska invigningen 1998 räknades i tvåsiffrigt och när den
ansvarige för det medicinska teamet, simprofilen och läkaren Matz Widerström
(tidigare simmare och simtränare i Malmö och medlem i SSF:s styrelse) uttalade
sig i TV dagarna innan invigningsloppen sa ”att enligt statistiken skall
uppemot tio personer avlida i samband med invigningsarrangemangen MEN vi har en
målsättning att ingen skall stryka med”. Så blev det också.
Uppbyggnaden av ett tredjedels svenskt militärsjukhus på den svenska sidan och
med hundratals svenska volontärer - kom alla hem lyckligt efter brofesten. För
det var ju så att det inte bara var ett lopp som firade det hela utan
invigningsprogrammet innehöll:
9 juni – Bron öppen för cyklister – 40.000 människor deltog
10-11 juni – Bron öppen för gående – 300.000 människor deltog.
11 juni – Inlinelopp med 18.000 deltagare.
12 juni – 80.000 löpare sprang Broloppet.
Lägg till stora skaror av andra människor som skulle titta på – och summan av deltagare
i invigningen var uppemot 750.000 personer. Ingen dog.
När jag snackade med Matz häromdagen så minns han med glädje tillbaka på
dagarna i juni 2000. ”Den största utmaningen var på lördagen när massor av
äldre människor hade överskattat sin förmåga att gå. Man gick de fem
kilometerna ut till brons mittpunkt och tillika högsta punkt (höjdskillnad 70
meter) och sedan orkade man inte lufsa tillbaka. Vi fick i en hast organisera
80 bussar som fick gå i skytteltrafik och hämta folk ute på bron. Annars hade
vi säkert fått problem med hälsoläget” säger han två decennier efter loppet.
Några dagar innan själva arrangemanget fick jag nöjet att köra ut
min bil på Öresundsbron för att ta mig en titt på ”hårdvaran” i själva loppet –
tillsammans med Mats Widerström och en av hans kollegor i den medicinska organisationen.
Så här i efterhand ett intressant minne. Vi stannade mitt på bron och gick ned
på gallertrapporna till tågnivån. Gallertrappor som var genomsiktliga till Öresundsvattnet
70 meter längre ned. Att vara ensam med bilen på Öresundsbron, stanna den och
stiga ur - var ett minne för livet.
Dags för loppet – som var en halvmara med start på danska sidan
och målgång nästan framme vid västra delen av Limhamnsfältet. Själva målrakan
var Magasinsgatan i Limhamn. En skabbig bakgata i Limhamns industrikvarter -
bakom Ljungmans Verkstäder (riktmärke för födda innan 1980).
Denna gata skulle under en dag stå i centrum för idrotten i Skandinavien
och hade putsats upp. Det var nästan som att ta steget in i en
Hollywood-kuliss. Fina hus ut mot gatan och någon meter in i gränden så återkom
den skabbighet som tyngt ned detta område under många år.
Loppet direktsändes i TV4. Jag var arenaspeaker tillsammans med
Eurosportkollegan i friidrott Stefan Olsson (sedan Friidrottens förbundskapten
och Generalsekreterare). Stefan kunde det här med friidrott jämfört med mig och
tog hand om mycket av den första timmen och målgången för eliten. Halvmaran
vanns av Tesfaye Tola,
Etiopien på 59.48. Elitklassen startartade kl. 09.00 på morgonen – Annandag pingst
och var i mål en dryg timme senare.
Kl 09.00 släppte man iväg
elitklassen.
09.40 startade 5000 elitmotionärer
från 10.00 till 17.00 släppte man iväg 1250 löpare var femte minut.
Transportlogistik av hög skala krävdes för genomförandet.
Starten gick i Kastrups Strandpark,
leddes in på in på broöverfarten där man snabbt når den fyra kilometer långa tunneln.
I denna tunnel hade man massor med frågetecken hopats innan loppet.
Skulle man frysa? Prognosen sa att det skulle bli 10 grader varmt nere i tunneln.
Det visade sig att det blev 18 grader. Diskussionerna gick också höga om att
ljudet av tusentals fötter och steg i brons skulle göra löparna mer eller
mindre galna. Så blev det inte.
Efter bron och stigningen från
botten av Öresund upp på Pepparholm var det 4 kilometer löpning i det sterila
landskap som denna ö då erbjöd. Idag är det annorlunda..
Efter Pepparholmen kom själva
brodelen. Under de första fem kilometerna är det en lätt stigning upp till 70
meter över havet. När man passerar brokrönet så hade löparna sprungit 13 av de
21 kilometerna och man fick ett härligt nedförslut mot svenska s fastlandet.
Tre kilometer nedför och man når land och de avslutande fem kilometerna på
svensk mark.
Här under de avslutande kilometerna
möter man också den stora publiken. Den fanns ju inte på bron. När man närmar
sig målet på Magasinsgatan så kantas gatorna av tusentals åskådare och väl i
målet så slussas de 80 000 löparna vidare till Limhamnsfältet som ligger 500
meter bort.
Min speakerplats under loppet var ovanför målgången på en bro. Kollega Stefan
och jag jobbade tillsammans i några timmar men efter lunch och fram till
mörkrets inbrott vill jag minnas att jag jobbade själv. Solen hade gått ner och
åskådarleden hade glesnat när siste man gick i mål och fick placeringen 79 713.
Det betydde av att de 91 000 anmälda var det en del som antingen inte kom till
start eller bröt loppet. Det var lite av ”sistemanimål på Vasaloppet-känslan”
och vi kunde packa ihop. Då hade Tv4 för många timmar sedan lagt ned sin
verksamhet.
Under det drygt halva dygn som vi
jobbade på kommentering av loppet blev jag informerad efter halva tiden att det
fanns högtalare under hela löpsträckningen. Förhandsinformationen till mig var
att jag bara snackade för målgången och en bit till - men så var inte fallet.
Kul för då kunde man lägga om snacket och peppa även folket ute på bron.
Strömmen av löpare som passerade
oss in i mål var tät fram till 19-tiden på dagen. Då det glesnade och som
upplevelse för en speaker så var loppet obetalbart. För en påg från Malmö
kanske ännu större.
Nu är det 20 år sedan. Firandet
blev i år nedtonat. Inget lopp arrangerades. Det senaste loppet gick i samband
med 10 års jubileet år 2010. Kanske kan man samla ihop till ett lopp år 2025
igen men det verkar som motståndet mot att stänga bron delvis för trafik har
ökat med åren.
Loppet år 2000 platsar definitivt i
min lista över Top-10 händelser i idrottslivet
